Missbruk

Var går gränsen?

När blir det för mycket?

Min fru och jag har i princip sedan dag ett läst för våra barn. Alfons, Astrid Lindgren, faktaböcker, Jan Lööf mm. Om och om igen....

Vissa av böckerna så ofta att barnen har kunnat dem utantill efter ett tag. Ibland så att ungarna har somnat, ibland så att vi själva har somnat. 

Vi har givetvis tyckt att det har varit otroligt viktigt. Det ger ju så mycket kunskap och mystid. Nu lästränar den yngre och den äldre får vi inte stopp på. Han fullkomligt älskar Harry Potter och vill nästan ägna all sin vakna tid åt honom. Vi har svårt att få pojken att gå och lägga sig om kvällarna, komma och äta, bege sig till skolan, ja till och med att gå och leka blir ibland ett bekymmer. Igår kväll var han så uppe i varv efter att ha läst att han inte somnade förrän alldeles för sent. Min tanke var att det kommer att bli ett helvete att väcka honom. I morse lyste det inne på rummet strax innan klockan 0600 en halvtimma innan väckning. 

I väntan på frukost.

På sätt och vis är det ett missbruk, men ett himla trevligt sådant. Vi kan ju inte vara annat än nöjda och lyckliga. Det var hit vi ville komma men förstod inte då att det kunde föra med sig något negativt.

Den här bilden fick mig att tänka på min äldste son. Jag visade honom den och var osäker på vad jag skulle få för reaktion. Han har en tendens att kunna vara lättstött ibland. Jag fick ett litet leende:)

Vem är jag förresten att tala om missbruk. Jag om någon vet hur svårt det är att lägga ifrån sig en riktigt bra bok och jag missunnar naturligtvis inte grabben samma känsla. Skillnaden är att jag inte råkar i tårar när boken faktiskt måste läggas undan.

Hursomhelst är frågan om missbruk viktig. Den kan självklart föras över till andra områden och det som står mig närmast är träningen. När blir det för mycket? Jag har tidigare funderat över det här med att vara smart och reflekterande. Det är svårt. Oavsett om det är träning eller en bok som lockar.