I går kväll kom jag på att jag hade möjlighet att springa till jobbet morgonen därpå. Förutsättningen var en god natts sömn. Kände mig mogen och stark som kunde ta ett sådant beslut. Vanligtvis brukar jag inte ge mig själv möjligheten att avstyra en fysisk aktivitet men den här gången var det givet.
Det blev en god natts sömn och morgonen blev sådär ljuvlig att jag fick mina minuter för mig själv med mitt kaffe och tidningen Outside. Läste som bäst om en paddling på Zambezifloden och mötet med flodhästar och lejon när min yngste smög upp i mitt knä. Han fascinerades givetvis av tidningen och det blev en hel del prat om just lejon.
0715, ut i det fria och den underbara skogen. Kändes både tungt och skönt på samma gång. Hade inget fartkrav utan var nöjd med att få de dryga två milen i kroppen. Fåglarna kvittrade och jag kände mig tillfreds.
Väl inne i skogen störs fågelkvittret av ett annat ljud. Under en millisekund får jag för mig att det är ett lejon. Här studsar jag omkring i svensk natur och hör lejon (får erkänna att det högg till lite i magen:).....?
Till mitt försvar ska nämnas att det inte var något vanligt hackspettljud. Trädet måste ha varit speciellt av något slag för det blev någon form av extra vibration som uppenbarligen lurade mig.
Huvudet är både spännande och konstigt. För övrigt var det inte så länge sedan tanken att springa till jobbet var i det närmaste löjeväckande för mig. Nu, en helt annan femma. Vi vänjer och anpassar oss till det vi utsätter oss själva för. En insikt som är bra att ha med sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar