Brev från nollpunkten av Peter Englund är i mina ögon en fantastiskt bra bok. Det som gör den så bra är givetvis innehållet men även det faktum att han behandlar historiska händelser på ett kortfattat sätt. Jag vet inte hur många gånger jag har köpt eller lånat en bok, biografier eller historiska fakta böcker, som jag sedan helt enkelt inte har klarat av att läsa. De har varit alldeles för utförliga och därmed för långa. Ett exempel på detta är Antony Beevors böcker om andra världskriget. De är väldigt intressanta till en början, men efter ett par hundra sidor känner jag nästan alltid att det räcker.
Brev från nollpunkten däremot är den totala motsatsen. Det är en bok på närmare 300 sidor som rymmer sex stycken essäer. Dessa essäer tar upp några av 1900-talets mest fruktansvärda händelser. Från Första världskriget till atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Varje essä blir alltså "lagom" lång samtidigt som de är oerhört gripande och berörande. Den som har fångat mig allra mest är "På rundtur i labbet", som tar upp hur industriell förintelsen faktiskt var. Att den berör och hänger kvar i medvetandet är något som jag faktiskt har försökt ta tillvara på i min undervisning. Min första tanke var att genast köpa in en klassuppsättning av boken och i princip tvinga mina elever att läsa den. Som tur var kom jag på andra tankar. Det fungerar sällan att eleverna gör det de ska, framför allt inte de som behöver det som mest. Lösningen blev istället ett mörklagt klassrum med levande ljus och gammal hederlig högläsning. Förmodligen en av mina absolut bästa lektioner. En lektion som jag tveklöst hör att den berör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar