Epiktetos levde för ca 2000 år sedan och förespråkade ett stoiskt lugn i allt man företog sig. Allt som sker är ändamålsenligt och i sig gott. Man ska se livet i ett vidare perspektiv och inte uppröras över sådant man inte kan påverka. Allt sker av en anledning och är i sin helhet gott. Därför ska man inte ens bli upprörd ifall ens eget barn dör eftersom det tydligen var meningen.
Det finns alltså en förutbestämd väg och uppgiften är att acceptera den oavsett vad den har för riktning. Först då kan man uppnå lugn och därmed lycka.
Boken är intressant och ställer enormt höga krav på den som försöker fullfölja budskapet. Samtidigt som vissa saker känns orimliga finns det mängder med poänger. Exempelvis att det finns vissa saker vi kan påverka och mängder med saker vi inte kan påverka och att vi måste acceptera och förhålla oss till dessa sanningar på ett sunt sätt.
Jag tycker verkligen om det stoiska och kravfyllda i tillvaron. Jag tror att vi måste utmana oss själva både fysiskt och mentalt och den här boken ger onekligen näring för en och annan tanke.
Sen måste jag lära mig att vissa böcker, såsom den här, ska inte sträckläsas. Texten är tung och kräver fullt fokus. Några sidor åt gången. Annars blir det ett vakuum i läsningen med risken att inte ha en aning om vad jag precis har tagit mig igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar