I huvudet känner jag mig ofta som en dinosaurie. Framförallt i fråga om grundläggande värderingar såsom barnuppfostran och vett och etikett. Även i det faktum att vi sväljer allt nytt med hull och hår utan tillstymmelse till kritiskt tänkande. Där är nätet och all skärmtid ett bra exempel.
Men utöver det känner jag mig enormt kunskapstörstig och som ett fysiskt praktexemplar. Ja, PRAKTEXEMPLAR. Det är inget jag tänker sticka under stolen med. Jag är snart 41 år men känner mig stark, uthållig och ung.
Så när jag plockar på mig min gamla ÖIS-kostym och känner att den sitter lika bra som på studenten för 21 år sedan känns det himla bra.Visserligen bara en fråga om yttre proportioner men så vet jag ju också att jag vilken dag i veckan, oavsett tid på dygnet, river av ett marathon om jag skulle vilja.
Ålder är givetvis inte bara en siffra. Ålder är hur huvudet fungerar. Hur intresserad man är av att lära sig mer. Humor!
Ålder är naturligtvis även vårt fysiska jag. Hur väl kroppen fungerar. Och båda dessa måste underhållas och vårdas.
Jag har mängder med människor i min omgivning och framförallt är det lockande att titta på den äldre generationen. Där har jag tur eftersom jag har så många äldre personer i min närhet som är så unga. Både kroppsligt och i huvudet. Samtidigt finns där naturligtvis också motsatsen.
Nu har jag två nyårsaftnar på rad haft min gamla ÖIS-kostym och jag tänker att det ska fortsätta så. Som en liten tradition och påminnelse om att det är mitt huvud och min kropp som jag går och bär på. Och de ska vårdas ömt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar