Jag vet faktiskt inte riktigt hur länge vi har hållit på. Omkring 10 år tror jag. Fyra vänner som sätter ett datum. Mat och brädspel allt som oftast. Eftersom jag är den sammanhållande länken mellan oss leder det enligt all psykologisk logik att det blir de tre emot mig. Helt ok. Det blir jämnast så :)
Spelandet och maten, alla diskussioner. Samvaron. Tilliten. Och naturligtvis alla skratt. En innerlig vänskap som på något sätt förstärks av att vi i princip inte har någon som helst kontakt mellan våra träffar.
Inga sociala medier eller någon annan form av kontakt. Jag tror att det har betydelse. Vi har ingen speciell koll på varandra under tiden och det gör att vi verkligen har något att prata om.
Jag blev lite orolig för ungefär ett år sedan när en av oss flyttade nästan två timmar bort. Vad skulle det leda till? Risk för tappad kontakt? Risk för att träffarna sakta skulle ebba ut?
Istället har det blivit tvärtom eftersom den där flytten har tillfört ytterligare en nivå. Framförallt när han kommer hit, sover över och vi morgonen därpå tar en kompislöpning i skogen. En löpning med både prat och tystnad.
Underbart!
Vi ger oss tid att umgås och tala med varandra. Ventilera och reflektera. Be om råd. Det blir innerligt och djupt istället för stressat och ytligt. Jag upplever samma sak med en fjärde vän när vi är iväg på Äventyrslöpning. Två vänner i skogen över en helg. Som ger varandra tid. Tid att verkligen umgås.
Tid!
Vad gör vi med vår tid? Hur mycket av den ägnar vi åt saker som får oss att på djupet verkligen må bra?
Jag har gett mig själv massor med tid till att fundera över detta. Vad mår jag bra av? Vad mår jag inte bra av.
Mitt sätt att umgås med mina vänner är av högsta kvalité. Den tiden mår jag riktigt, riktigt bra av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar