Stress.
Ambition? Kravbild? Planering? Tillräckligt bra?
Vi vill gärna lägga över ansvaret på någon annan. Chefen. Tidsbrist. Barnen....
Många gånger är det naturligtvis så att vi påverkas av andra på ett negativt sätt men det är fortfarande så att att det är vi själva som kör bilen Jag.
Jag tycker inte om tanken på att det är någon annan som styr mitt liv. Det är ju riktigt otäckt.
Hur mycket tid vi har är helt och hållet upp till oss själva. Det är en fråga om val. Hur mycket jobbar jag? Vad gör jag av min tid? Två väldigt viktiga utgångslägen när man lägger upp planen för sitt eget liv.
Ibland känns det som om folk har mindre tid en vad de har pengar. Kanske dags att tänka om?
Andra viktiga faktorer är de fyra frågetecknen överst. Jag tror att många är väldigt snett ute för att bland annat ambitionen och den egna kravbilden är fullständigt orimlig och det tror jag i mångt och mycket beror på att så mycket i våra liv är abstrakt.
Bonden som plöjer sin åker ser vad han har att göra och vad han har gjort. Det är konkret och odiskutabelt. Hjärnan har lättare att begripa vad som är rimligt eller inte.
Få av oss är bönder idag. Vi har inte en stor åker att förhålla oss till. Istället sysslar vi med en sorts jonglering med ett antal bollar som vi knappt ens vet hur många de är. Samtidigt och hela tiden. Utöver detta sneglar vi på alla andra omkring och tror att de minsann lyckas jonglera med fler och dessutom gör det bättre och snyggare och....
För länge sedan avtackades en kollega. Han fick beröm. Givetvis! Bland annat sades att han hade ett enastående tålamod med eleverna.
Jag minns hur jag var tvungen att bita mig i tungan för att vare sig skratta högt eller säga något olämpligt.
I mina ögon var kollegan en katastrof. Han hade inga som helst krav på eleverna och lät dem göra precis vad de ville. Jag tänkte något i stil med att det är lätt att ha tålamod om man inte har några krav.
Den där avtackningen sitter kvar. Då var den skrattretande men nu tar jag lärdom av den.
Jag vill göra ett bra jobb men jag tänker inte ha för höga krav på mig själv.
Jag är tillräckligt bra och framförallt känner jag mig lugn, harmonisk och glad. Ett tillstånd som förhoppningsvis smittar av sig på elever och kollegor.
För stressen är min och jag bestämmer hur stressad jag tillåter mig att vara. Den ska hållas på mattan eftersom den får mig att både må dåligt och bli en arg och aggressiv människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar