Det är mycket mystik och ångest i de här novellerna. Människor som inte mår bra och som till viss del skapar sig egna verkligheter. Språket är väldigt vackert. Både målande och talande. Väldigt många känslor som uttrycks på ett oerhört fantasirikt sätt.
Jag fångades extra av novellen om den lilla flickan som skulle bo hos sin pappa i några veckor. Hur känslig och uppmärksam hon var på varenda liten detalj i hans sätt att vara och prata. Hur hon bygger upp en rädsla och hur hon hanterar den. Det blir väldigt gripande när man som förälder läser detta. Hur upplevs jag? Vad tycker de mina? Känner ofta att jag borde ha agerat annorlunda men tröstar mig med alla leenden. Vi har det bra men visst vill jag utvecklas och bli en bättre pappa. Människa.
Jag har svårt att egentligen har en åsikt om boken. Den var inte helt enkel att begripa sig på men samtidigt tror jag att mycket av den kommer att dröja sig kvar och det brukar vara bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar