Svensken åker på resor som aldrig förr. Renoverar och har ett materiellt välstånd att vi till och med hyr in oss på Shurgard och liknande företag för att vi helt enkelt inte får plats med alla våra saker. Hur många it-prylar finns i varje hem egentligen? Och dessutom:
http://www.svd.se/naringsliv/pengar/sparande/rekordrika-hushall-valjer-fonder_4177509.svd
Njae! Vi har nog inte råd att hjälpa de där som flyr från sina länder på grund av världsliga ting som krig, svält och andra obetydliga förtryck... Och dessutom har vi inte plats i vårt extremt tätbefolkade land.
Generellt sett ökar välståndet i vårt land och därmed egoismen. Privatekonomin framför allt. Fan heller att jag tänker dela med mig. Måste ju köpa en ny mobil nästa vecka, nya kläder och naturligtvis måste vår för året andra sol och bad semester planeras och betalas, eller var det skidsemester? Samtidigt vägrar kommunerna lägga pengar på skola, vård och omsorg. Som ett exempel har skolan jag jobbar på vikarie- och köpstopp. Vågar jag i sammanhanget nämna att kommunen går drygt 100 miljoner plus?
Var finns logiken? Solidariteten? Omtanken?
Kontrasten är givetvis att de fattiga grannländerna utan konkurrens tar emot flest invandrare från de oroshärdar som finns i världen. Vad har de att erbjuda???????
Men vi gnäller på. För vi har det så eländigt. Vi förväntas till och med betala trängselskatt och till råga på allt så ska vi behöva ta in de där tiggarna i våra synfält. De skor sig på oss och tycker naturligtvis att det är roande. Flinar gör de nog i smyg också när de sitter där oavsett väder och vind. Timma ut och timma in. Myser gör de i sina filtar när vi minsann gör rätt för oss genom att jobba så hårt som vi gör. Apropå det börjar jag få ont i nacken av all skärmtid. Det är nog en arbetsmiljöfråga....
Jag har länge sagt att vi har gått in i det individuella samhället. Var och en rår om sig själv. Egoism som dessutom har börjat bli en acceptabel attityd i samhället. Vart är vi på väg? Vad sysslar vi med egentligen?
Steinbeck skriver i någon av sina böcker att det krävs en fattig för att hjälpa en fattig. Det stämmer oroväckande väl. Vårt välstånd gör oss (inte alla som tur är men för många) till hemska egoistiska individer. Hur får vi stopp på detta?
Martin Luther King sa: ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”.
Min mörkare och mer negativa sida säger mig att värderingarna i vårt samhälle har ändrats så mycket att "de goda", de med i mina ögon vettiga värderingar, bara blir färre och färre. Hur ska man annars tolka sådana saker som höstens valresultat och riksdagens oförmåga att samarbeta. För att inte tala om samhällets inställning till skolan där eleverna snart inte behöver göra ett skit som inte passar dem och där vi lärare förväntas göra allt så djävla roligt hela tiden. Annars är de små liven inte motiverade och då behöver man ju inte göra någonting. För övrigt tycks det vara så att elever i största allmänhet kan bete sig hur som helst. Där finns knappt några konsekvenser alls. Men om en lärare skulle råka säga ifrån på ett eventuellt felaktigt vis så är det en anmälan som hägrar med allt vad det innebär. Kränkning!
Jag avskyr ordet kränkt. På riktigt, vad fan vet vi om det? Jämför med resten av världen. Ta en titt runtomkring på alla de orättvisor och hemskheter som finns i världen och våga använda ordet kränkt igen!
Till råga på allt är alla våra bekymmer någon annans fel. Gud! vad jag är trött på den där någon annan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar