I lördags stod en längre tur på programmet. Det blev 18 km. Vackert men fruktansvärt tungt. Det var trevligt med en ny miljö på ostkusten men förmodligen gjorde veckans alla kilometer att just den här turen, och det faktum att det var asfalt rakt igenom, blev allt annat än lustfylld. Försökte se det som framförallt en mental träning eftersom de sista milen på BUM till våren knappast heller kommer vara speciellt lustfyllda.
Runkeeper är ett fantastiskt träningsverktyg. En dagbok som sporrar och hjälper till. Mitt mål har varit att få upp antalet kilometer och jag har i år legat på ca 90 kilometers löpning per månad. Hittills i september ligger jag på 169 km. En klar ökning som jag för närvarande känner mig bekväm med. För ett tag sedan var mitt mål att löpa ett långlopp i månaden men nu har jag börjat tänka om. Jag ska försöka vänja kroppen vid fler antal km och successivt öka belastning. Till exempel genom att springa två längre rundor två dagar i följd. Jag tycker mig redan börja ana att mina vader inte längre blir så trötta som tidigare och att de återhämtar sig snabbare. Ökningen måste ske gradvis och jag får inte bli korkad i min ambition.
Återigen blir jag fascinerad av hur kroppen är funtad. 18 km på fastande mage, en kaffe och sedan var jag reda för nästa "pass". Den nya kajaken skulle testas så jag och grabbarna gav oss iväg på en tur.
Det blev 5 km och förutom att kroppen paddlade på utan problem var det återigen en härlig känsla att få vara ute på vattnet. Den här gången med glatt sällskap dessutom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar