Plötsligt hände något. Jag kände den där totala harmonin som kan komma över mig lite då och då under mina löpturer. Benen hade kraft, jag var omgiven av naturen med allt vad det innebär i form av ljud, lukt, underlag och känsla. Mina sinnen var enbart fokuserade på löpningen. Ingen telefon som lockade, ingen ljudbok, ingen musik och ingen som ville mig något. Harmoni!
En harmoni som ger mig så mycket kraft. Det blir som om själen laddar batterierna och känslan efteråt men framförallt under tiden var underbar.
Förmodligen spelade brorsans utveckling in i helheten. Tidigare har det gått klart långsammare när vi har varit ute i terräng. Den här gången sprang vi verkligen och det har betydelse, för man vill inte hålla igen när man hittar det där härliga flytet. Ett flyt som för övrigt kändes fullkomligt ologiskt med tanke på träningsmängden under veckan samt hur sliten jag har känt mig. Kroppen är allt bra märklig...
Nu ska jag unna mig två dagars vila sen är det dags att jaga kilometrar igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar