Härlanda tjärn
Som ett led i att klarar av min femårsplan har jag och även min bror beslutat att gå med i Solvikingarna. Vi tror och hoppas att det kan ge en ny dimension i träningen och efter tre pass är jag redan övertygad om att detta kan bli bra.
Deras upplägg är i korthet följande:
Måndagar och tisdagar ägnas åt intervaller av olika slag.
Torsdagar - Snabbdistansträning
Lördagar och söndagar - Långpass
Mitt första pass var en torsdag och det innebar att vi fick välja en grupp som skulle passa i tempo. Allt från 6 min/km och snabbare. Jag valde 4,30-gruppen och den var nog alldeles perfekt för mig. Till en början kändes det som att det gick väl snabbt men det ordnade sig tillslut. En intressant notering var att ledaren höll i princip samma tempo oavsett terräng, raksträcka, uppför eller nedför. Inledningen var uppför och därför jobbig. Som helhet var jag väldigt nöjd eftersom jag inte tror att jag hade kunnat hålla samma tempo själv. Att träna i grupp blev lite som på tävling, hornen växte fram... Jag är övertygad om att jag slet hårdare än om jag hade varit själv.
Två dagar senare var det dags att testa på långpasset. Sliten som jag var efter torsdagen passade det bra med att tempot var långsamt, väldigt långsamt. Jag var lite kluven faktiskt men inser så här i efterhand att lördagarna kan passa mig alldeles ypperligt med tanke på vad det är jag tränar inför. Fräsch och med pigga ben tror jag inte att detta pass ger mig speciellt mycket mer än fler antal kilometer i kroppen. Det har visserligen ett syfte men det känns viktigt att det kan bli mer än så. Kan jag då istället se till att vara med på detta träningspass med trötta ben eller ännu hellre att det blir en del av ett ännu längre pass så får jag garanterat ut mer av det. Jag tänker mig att jag till en början cyklar fram och tillbaka för att senare löpa till och från passet. Det skulle innebära ett minimum på 30 kilometer och det kommer jag ha stor nytta av.
Kul var att förutom att löpa i känd terräng även få ta del av ny. 18 kilometersstigen i Skatås är jag bekant med och tycker mycket om. Lite synd bara att milen så länge är en del av den. Trevligare att skutta omkring på småstigar än den lite bredare vägen som milen erbjuder. Å andra sidan kan det vara ett skönt avbrott att inte koncentrera sig så mycket på var man sätter fötterna under den tiden man är på milen. Framsidor och baksidor...
Det tredje passet, igår måndag, var det intervaller i form av "trappan". Vi joggade en bit tills vi kom till ett område där vi kunde springa runt, runt. 1 minuts löpning i hög fart, sedan 1 minuts jogg. Därefter 2 minuter i hög fart, sedan 1 minuts jogg och så 3 minuter i hög fart. Totalt blev det 1, 2, 3, 3, 2, 1, längre jogg med avslutande 3, 2, 1.
Jag tog ut mig totalt. På ett sätt som jag aldrig hade kunnat göra på egen hand. Att få jaga och bli jagad är inte att underskatta.
Ska bli intressant att se vad det kommer att ge mig att träna med Solvikingarna. Jag tror att den sociala biten kommer att ha betydelse. Förmodligen kommer mitt träningsupplägg bli annorlunda i och med att jag inte själv kommer att bestämma dag för dag. Dessutom är det ganska skönt att ha någon annan som talar om för mig vad det är jag ska göra. Det var länge sedan i träningssammanhang.
Pricken över i-et - De har bastu!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar