Astrid Lindgren. Jag skulle vilja skriva en hyllning till just dig. Jag skulle vilja träffa dig och personligen framföra min hyllning. Jag skulle vilja...
Ronja Rövardotter, Bröderna Lejonhjärta, Pippi, Karlsson och allt vad de nu heter. En kulturskatt utan dess like som en enda människa ligger bakom. Jag har tidigare hört andra människors tacksamhet över Astrid Lindgrens verk och jag vill nu sälla mig till den skaran. Tack till exempel, för att du har gett livet efter döden ett ansikte.
Min fru och jag har i princip sedan dag ett lagt stort fokus vid böcker och ljudböcker åt våra barn. Ja, vi har försakat datorn och TV-n och ja, det har kostat i tid och ja, det har gett oss fantastiska ögonblick och tid med våra barn. Tid som vi båda tror är så otroligt viktig. Det blir vår familjestund tillsammans och samtidigt leder det till att vi berikar våra barn och nu börjar vi se frukterna av detta.
För när den äldste som är sju år plötsligt fullständigt uppslukad sitter och själv läser cirka 40 sidor av Bröderna Lejonhjärta för att han bara måste, så värmer det på ett obeskrivligt sätt. Det är som om hela själen ler. Han läser inte av tvång utan av lust och det han läser är av högsta kvalité.
Jag vill jämföra lite med Harry Potter, en bok som är hans absoluta favorit. Jag håller med om att den är väldigt bra, men den går ändå inte att jämföra med Astrid Lingrens böcker. Fantasin och spänningen i all ära men när vi läser om konflikten mellan Ronja och Mattis i Ronja Rövardotter så vill jag påstå att det ger så mycket för hans personliga och emotionella utveckling. En dimension Harry Potter aldrig är i närheten av. En dimension Astrid så ofta har. För lite senare är det Skalle Per som dör och han gör det med både humor och tårar. Hur bemöter man det? Hur hanterar en sjuåring det? Jo! Han brister ut i gråt och förvånas eftersom han precis skrattade. Femåringen brister ut "precis som du pappa när du läste Ove"...
Jag tror på känslor och empati. Jag tror att det är viktigt att prata om dem och våga visa dem. Jag tror att det är bra att barnen få se sin mamma och pappa i tårar när vi läser tillsammans. Sen är det förbannat svårt att läsa högt samtidigt som tårarna kommer. Men jag får väl träna på det.
En bok kan vara bra på så många olika sätt och Astrid Lingren får med så många av dessa. Kanske framförallt de där betydelsefulla som etsar sig kvar och som inte bara handlar om njutning för stunden i form av humor och spänning utan så mycket mer.
Astrid Lindgren - så mycket mer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar