Comedia infantil av Henning Mankell

Inledningen på boken är direkt tråkig. I efterhand och kanske även under tiden förstod jag nödvändigheten av inledningen, men likväl tyckte jag den var tråkig. Boken blir intressant först när huvudpersonen Nelio kommer in i handlingen. Nelio bor i en by. Byn blir plundrad och invånarna bortrövade av banditer. Det barbariska sätt som detta genomförs på och även de kommande händelserna i banditernas våld är väldigt, väldigt starka. Nelio lyckas rymma och hamnar såsmåningom som ett av många gatubarn i en stor stad. Hans historia berättas på ett teatertak under de sista dagarna av hans liv.
Berättelsen om Nelio är skrämmande, gripande, vacker o tänkvärd. Jag får en Coelho-känsla över boken och jag tror att den för min del kom rätt i tiden. Dels efter att nyligen ha läst Elva minuter av just Coelho, men även rent årstidsmässigt. Julen närmar sig och med två små hemma kanske jag tar till mig bokens innehåll ännu mer. Framförallt gillar jag fokuseringen på vad som är viktigt i livet. I vår materialistiska värld är det härligt att läsa om gatubarn som knappt fokuserar på materiella ting. De om några borde väl göra det?

Jag har alltid hävdat av det är nyttigt att ta del av andras olyckor. Det får mig att stanna upp en stund och tänka efter. Det är kärlek, uppmärksamhet och glädje ungarna ska ha, inte grejer.

Kinesen av Henning Mankell

Det var drygt tio år sedan jag senast läste en Mankell-bok. Wallander, den lite lätt alkoholiserade antihjälten, fångade mig rejält. Jag slukade böckerna och efter det kom Mankell att bli en favoritförfattare.  Ändå övergav jag Mankell utan att så här i efterhand veta varför. Återseendet blev Kinesen. 

Grundstoryn är att ett bestialiskt seriemord har inträffat i den fiktiva byn Hesjövallen i norra Sverige.  En  domare från Helsingborg blir inblandad och för parallellt med polisen en egen liten utredning om vad som har hänt. Detta leder henne till Kina och deras sociala problem idag. Framförallt i politisk mening med allt vad det innebär, från dödsstraffet till de begynnande stora ekonomiska skillnaderna i landet

Handlingen tar en även tillbaka i historien. Till Kina och USA på 1860-talet. Två kinesiska bröder flyr från sitt liv på den kinesiska landsbygden och hamnar i USA där de tvingas jobba med att färdigställa den amerikanska infrastrukturen i form av järnvägen.

Boken är i mina ögon uppdelad i tre delar.
1. Domaren från Helsingborg
2. Historisk tillbakablick - Kina och USA på 1860-talet
3. Dagens politiska Kina.

Två av dessa är bra och ibland riktigt intressanta, men den tredje hade jag svårt för. Boken hade blivit mycket bättre om jag hade sluppit att få ta del av de avsnitt som berör domaren från Helsingborg. Jag tycker att det rent av blev lite löjligt när hon parallellt bedriver en utredning med polisen.

Hon är visserligen navet och den som slutligen knyter ihop säcken, men hade det inte kunnat vara någon annan. Jag kom på mig själv ett flertal gånger med att vilja lägga ifrån mig boken och alltid var det domarens "fel".

Synd på en i övrigt läsvärd bok

Elva minuter av Paulo Coelho

För flera år sedan läste jag Alkemisten av Coelho och jag vill minnas att jag tyckte den var riktigt bra. Efter att ha pratat böcker på jobbet dök hans namn upp och min kära kollega rekommenderade boken Elva minuter. Jag tänkte något i stil med varför inte, jag har ju bara läst en enda av hans böcker.

Boken handlar om en ung brasilianska som hamnar i Schweiz. Hon blir prostituerad och räknar med att en dag återvända hem till Brasilien. Det är den fysiska resan hon gör, men bokens egentliga handling berör Marias inre resa och funderingar kring kärlek, sex, smärta och människors lycka eller rent av olycka. Till en början försöker jag fokusera på alla de funderingar Maria har om några av mänsklighetens viktigaste funderingar. För många är de. Efterhand börjar dock mitt huvud säga stopp! jag orkar inte ta in mer. Så otroligt många tankar denna kvinna har. Jag börjar mer och mer känna mig som en idiot. Själv har jag fullt upp med att få vardagen att gå ihop. Mina tankar är på följande nivå:

- Vad ska vi äta?
- Varför fick just vilding nummer två ett utbrott?
- Hinner vi köra en tvätt innan läggdags?
- Om ungarna somnar som de ska kanske vi får tre timmars "egentid".
- Hinner jag träna idag?

Jag är övertygad om att den här boken har varit viktig att läsa och jag har med all säkerhet blivit lite klokare och definitivt berörd, men likväl var jag tacksam när jag kunde lägga ifrån mig den.

Djup, djupare, Coelho känns det som just nu. Och lite tråkigt att jag inte orkade/kunde hänga med hela vägen. Men alla tankar och funderingar tog till slut kol på mig.

Varför har inte jag alla dessa tankar? Har jag inte tid eller beror det helt enkelt på att en lycklig människa inte har behov av problematiska tankar om sex och kärlek?

Skurkar, skrönor och andra rövarhistorier av Jeffrey Archer

Oj! Vad roligt med noveller igen. Jag kan egentligen inte komma ihåg när jag senast läste en novellsamling, men Skurkar, skrönor och andra rövarhistorier av Jeffrey Archer var precis vad jag behövde. De senaste böckerna har varit av lite blandad karaktär. Någon tung, någon deckarvariant och så nu denna, småtrevliga och finurliga samling. Herr Archer har visst tillbringat ett par år i fängelse ( jag har inte kollat upp varför) och efter detta skrivit denna novellsamling som baserar sig på de historier han fått höra där.

Mycket trevlig läsning! Just detta att få en historia presenterad för sig på ett effektivt sätt och som allt som oftast avslutas på ett lustigt och inte allt för förutsägbart sett. En klar favorit var den om skiljsmässan som höll på att gå åt skogen för den ena parten men som fick en riktigt rolig vändning.

Vid nästa bokrean, bara fem månader kvar, får jag inte glömma att hålla ögonen öppna efter fler noveller.

Min Sista Baldacci?

Efter att ha läst en del "djupare" böcker var det dags för något mer lättsmält. Det blev Geniet av David Baldacci. Det var ju inte så länge sedan jag läste Kamelklubben, vilken jag inte var jättenöjd med, men jag hade lovat mig själ att ge Baldacci en chans till. Handlingen känns igen. Två privatdetektiver, före detta secret service ska undersöka ett mord där givetvis CIA är inblandade och därmed är soppan på spisen. Helt ok underhållning men Baldacci tar som jag tidigare nämnt gärna i och sanningen är den att jag numera har läst så många liknande böcker att de inte intresserar mig längre. Framförallt tycker jag det är lustigt när vissa författare verkar ha en panisk skräck för att folk ska tycka att deras böcker är allt för förutsägbara. Medicinen är givetvis att slå knut på sig själv för att sedan kunna slå sig för bröstet med ett enda stort HA! det kunde ni inte lista ut...
Problemet är bara att jag som läsare blir helt nollställd inför alla vändningar och dubbelspel och orkar inte engagera mig i författarens geniala plan, HA! där fick jag till det.

Vredens druvor avklarad

Nu äntligen är det slut med Vredens druvor av John Steinbeck. En bok jag började lyssna på för ett antal månader sedan. Äntligen i den mening att sommar och semester har rubbat mina "lyssnarutiner" fullständigt. Jag har inte alls legat på min normala nivå. Delvis även på grund av att inläsningen inte var av bästa kvalité. Jag hade helt enkelt svårt att höra boken när jag var ute och cyklade.

Boken var i sin helhet bra. Det som var bra med den var just det männskliga, som jag har varit inne på tidigare. Livöden och orättvisor som det inte går att skaka av sig. Slutet var även det lite oväntat, vilket alltid är bra trots att jag gärna hade sett en annan vändning.

Hursomhelst ska det bli riktigt kul att börja med någor nytt igen. Det var ju ett tag sedan.

Boktjuven av Markus Zusak

Hur kan man skriva så här bra?

Jag är övertygad om att jag precis har läst en av de absolut bästa böcker jag någonsin kommer att få läsa. Hur kan man skriva så bra? Jag är medveten om att risk finns att mitt beröm kommer att kännas överdrivet och om någon någonsin kommer att läsa detta, tänker att jag skruvar upp förväntningarna väl mycket. Men, återigen. Hur kan man skriva så bra?
Den är inte våldsamt spännande, men har en värme, kärlek och framför allt humor som leder till både skratt, ibland asgarv, och tårar (den får mig att tänka på filmen Livet är underbart av Roberto Begnini). Jag får den där härliga ivern att pracka på alla i min närhet att läsa detta mästerverk, både för att den är så bra och för att jag tycker att det är något man bör läsa. Det är inte bara tidsfördriv, det ger även själen en rejäl dos av... ja vadå? Det är svårt att förklara men det är nästan som om jag känner mig som en bättre människa efter att ha läst Boktjuven av Marcus Zusak. Nu står jag dessutom inför ett svårt framtida val. Vågar/vill jag läsa något mer av Zusak? Blir jag besviken eller är det möjligt att han håller samma nivå på sina övriga böcker? Jag har aldrig sett mig själv som feg, alltså måste jag läsa något mer av honom, men inte just nu. Utan problem skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om den här boken. Men jag vet min plats. Här ska inget förstöras istället citerar jag framsidan på boken (sådana citat som jag i ett tidigare inlägg kritiserade, Strindbergs stjärna).

"Köp den, låna den eller stjäl den, men framförallt: Läs den!" SvD