För flera år sedan läste jag Alkemisten av Coelho och jag vill minnas att jag tyckte den var riktigt bra. Efter att ha pratat böcker på jobbet dök hans namn upp och min kära kollega rekommenderade boken Elva minuter. Jag tänkte något i stil med varför inte, jag har ju bara läst en enda av hans böcker.
Boken handlar om en ung brasilianska som hamnar i Schweiz. Hon blir prostituerad och räknar med att en dag återvända hem till Brasilien. Det är den fysiska resan hon gör, men bokens egentliga handling berör Marias inre resa och funderingar kring kärlek, sex, smärta och människors lycka eller rent av olycka. Till en början försöker jag fokusera på alla de funderingar Maria har om några av mänsklighetens viktigaste funderingar. För många är de. Efterhand börjar dock mitt huvud säga stopp! jag orkar inte ta in mer. Så otroligt många tankar denna kvinna har. Jag börjar mer och mer känna mig som en idiot. Själv har jag fullt upp med att få vardagen att gå ihop. Mina tankar är på följande nivå:
- Vad ska vi äta?
- Varför fick just vilding nummer två ett utbrott?
- Hinner vi köra en tvätt innan läggdags?
- Om ungarna somnar som de ska kanske vi får tre timmars "egentid".
- Hinner jag träna idag?
Jag är övertygad om att den här boken har varit viktig att läsa och jag har med all säkerhet blivit lite klokare och definitivt berörd, men likväl var jag tacksam när jag kunde lägga ifrån mig den.
Djup, djupare, Coelho känns det som just nu. Och lite tråkigt att jag inte orkade/kunde hänga med hela vägen. Men alla tankar och funderingar tog till slut kol på mig.
Varför har inte jag alla dessa tankar? Har jag inte tid eller beror det helt enkelt på att en lycklig människa inte har behov av problematiska tankar om sex och kärlek?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar