Efter att ha läst en del "djupare" böcker var det dags för något mer lättsmält. Det blev Geniet av David Baldacci. Det var ju inte så länge sedan jag läste Kamelklubben, vilken jag inte var jättenöjd med, men jag hade lovat mig själ att ge Baldacci en chans till. Handlingen känns igen. Två privatdetektiver, före detta secret service ska undersöka ett mord där givetvis CIA är inblandade och därmed är soppan på spisen. Helt ok underhållning men Baldacci tar som jag tidigare nämnt gärna i och sanningen är den att jag numera har läst så många liknande böcker att de inte intresserar mig längre. Framförallt tycker jag det är lustigt när vissa författare verkar ha en panisk skräck för att folk ska tycka att deras böcker är allt för förutsägbara. Medicinen är givetvis att slå knut på sig själv för att sedan kunna slå sig för bröstet med ett enda stort HA! det kunde ni inte lista ut...
Problemet är bara att jag som läsare blir helt nollställd inför alla vändningar och dubbelspel och orkar inte engagera mig i författarens geniala plan, HA! där fick jag till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar