Moderna skor - plågade fötter av Helle Gotved

Vi människor är oerhört intressanta. Många av oss är så fasta i vår egna verklighet, så ofta obenägna att hoppa ur den och därmed så omedvetna om hur mycket bättre saker kan bli. 

Kalla det ekorrehjul eller vad som helst men att inte våga eller vilja, inte vara nyfiken på att prova annat försätter oss i en situation där förbättring och utveckling inte kommer att hända. 

För egen del har jag mängder med exempel där jag nyfiket har vågat prova annat. Exempelvis att äta annorlunda, träna varje dag, utsätta mig för kyla, fasta och gå barfota. I alla dessa fall är min analys likadan. Aldrig att jag går tillbaka till hur det var innan. Genom att ha provat det nya har jag förstått hur illa det var innan eller hur mycket bättre det kan bli. En insikt som givetvis hade varit omöjlig om jag inte hade tagit det där steget.

Jag har skrivit en del om mitt barfotande:

Fothälsa

Barfota

Jämforelse - fivefingers - löparsandaler - barfota

Mer barfota igen

Om folk bara vågade ta steget att i större utsträckning avstå sina skor skulle de snart inse hur mycket bättre det skulle bli. Våra stackars fötter behöver inte utstå, värme, fukt och trångboddhet varje dag och ärligt talat förstår jag inte varför inte fler tar steget. Alla upplever vi väl ändå detta varje dag eftersom ingen har skor dygnet runt? Är verkligen mode, prestige och rädslan för att sticka ut så stor att man inte vågar? Förmodligen.

Hursomhelst hoppas jag att fler vågar ta steget och ett första steg är kanske att läsa den här boken. Med hjälp av bilder blir det väldigt tydligt vad som är bra och inte för våra fötter. Förutom insikt, förståelse och motivation får läsaren dessutom mängder med tips på övningar man kan göra för att få en bättre fotriktighet och fothälsa. 

En ärans man av Jeffrey Archer

 
2014 läste jag "Harrys sång", den första delen i det som senare kom att bli Cliftonkrönikan. Jag tyckte att den var fantastiskt bra och såg hela tiden fram emot nästa bok i serien. Men tyvärr tappade serien i kvalité och förra boken, bok nummer sex i ordningen, "I nödens stund", tyckte jag var direkt dålig och jag satte mer eller mindre punkt för bokserien för min del. 

Detta var två år sedan och när jag nu fick se att det kommit en sjunde och sista bok tänkte jag att herr Archer var värd en chans till. Han har ju genom åren blivit en av mina favoriter. 

Detta beslut ångrar jag inte. Boken är absolut inget mästerverk men den är bra och har ett väldigt vackert slut som får mig att vilja läsa de första böckerna igen. En del av mig önskar att karaktärerna hade varit färskare i minnet under läsningen men känslan att få ta del av gamla kompisars öden kom tids nog ändå. 

Skriver inte något om handlingen i boken eftersom den inte känns så viktig men lite förvånande tycker jag att det är att huvudpersonernas berättelser är så isolerade ifrån varandra i boken. Som om det är parallella handlingar i en och samma bok.

Brutalt slarvig översättare för övrigt. Få gånger som jag har läst en bok med så många felaktigheter i form av ord som saknas eller kommer dubbelt efter varandra. Stör inte speciellt mycket men hade jag varit författaren hade jag blivit rejält irriterad. 

Ondskans näste av Simon Scarrow

Jag tyckte mycket om första boken, Mörkläggning och även den här är riktigt bra. Samma mörka och obehagliga täcke från politiken där frågan hela tiden finns huruvida vad Kriminalinspektör Schenke vågar eller inte vågar göra föra att utreda de brott som begås? Vad är moraliskt rätt och vad är direkt livsfarligt för honom själv?

I den här boken börjar han utreda ett mord på en läkare som till en början avskrivs som ett självmord. Därefter stöter han på vad som tycks vara mord på barn och dessa fall verkar ha med varandra att göra. Den med goda historiska preferenser förstår att Schenke börjar nysta i Eutanasiprogrammet. Något som de nazistiska högdjuren verkligen inte vill att han ska göra...

Varför säger man så? av Herbert Friedländer

Hittade den här boken hemma och har ingen aning om var den kommer ifrån. Jag misstänker att den kommer från jobbet men, men.

Oavsett så var det en trevlig och rolig bok. Alltid intressant med ord och meningars ursprung och fascinerande hur ofta vi uttrycker oss utan att egentligen fundera på vad det betyder ordagrant. Uttrycket har fått en innebörd och betydelse och det är den man ser och så funderar man inte så mycket mer än så. 

Boken är skriven på 50-talet och det gör att en hel del uttryck förmodligen med tiden har dött ut - jag har i alla fall aldrig hört talas om en del av dem och det gör mig nyfiken på hur många av de jag kan som mina barn inte har en susning om.

Och solen har sin gång av Ernest Hemingway

Fick boken rekommenderad, gav den en chans (nästan halva) och gav upp. Ändlösa, meningslösa dialoger som vägrade upphöra eller om de bara gick ovanför mitt huvud? Spelar inte så stor roll. Jag orkade inte fortsätta eftersom det inte fanns någonting i det jag läste som gav mig något.

Mot nästa bok.

Tusenårsriket av Tonny Gullöv

Ulv växer upp i Britannien men blir tillfångatagen av daner och fastkedjad vid årorna. Han är halvdan och kommer så småningom till danernas rike där han får reda på mer om sitt ursprung. Med tur och skicklighet lyckas han både hålla sig vid liv och ta flera steg på den sociala stegen.  

Tiden vid årorna är inte dålig men väl lång. Därefter är det riktigt hög klass med härlig läslust. Det är brutalt, intressant och spännande. Lätt att känna med Ulv trots, eller tack vare,  hans dumhet och arrogans. Känslan att han snart mister huvudet finns med mest hela tiden. 

Parallellen till Bernard Cornwells böcker om Uthred är slående men i och med att handlingen framförallt utspelar sig i dagens Danmark blir det ändå annorlunda. 

Ser fram emot nästa bok i serien.

Almedalen har fallit av Erik Lewin

Terrorister genomför en attack under Almedalsveckan och tar förutom politikerna och höga personer inom näringslivet hela Visby som gisslan. Med regeringen satt ur spel tvingas de som är kvar att få till ett samarbete mellan bland annat militären och polisen för att få ordning på situationen och ta beslut om hur man ska gå tillväga för att lösa situationen.

Det här är en "actionfilm" rakt av. Inte mycket till djup men intressant i att det faktiskt inte känns omöjligt att något sådant här skulle kunna hända. Intressant också i splittringen och osäkerheten bland de med makt och inflytande. Vem ska göra vad, vem går att lita på och vad säger våra lagar och regler? Och hur går man tillväga när lagarna och reglerna inte är skrivna för den här typen av situation?

Jag tycker att boken är bra förutsatt att förväntningarna är de rätta. Samtidigt tänker jag att boken helt klart hade kunnat vara klart mycket bättre om det hade haft ett större djup i karaktärerna som är med. Det är väldigt ytligt och jag får ingen emotionell koppling till någon av karaktärerna. 

Mina vänner av Fredrik Backman

Jösses, var ska jag börja?

Fredrik Backman är fantastisk. Egentligen räcker det som beskrivning. Läs!

Han är en mästare på att fånga dubbelheten i både människor och känslor. Det finns ingen annan författare som är så bra som han på att röra sig mellan det roliga och det tragiska, det upplyftande och det hemska. Att läsa hans böcker är att leva. Det är en känslomässig bergochdalbana som är underbar att få uppleva. 

"Mina vänner" handlar om trasig ungar och deras vänskap, där en tavlas tillkomst är utgångsläget men där allt runtomkring är det viktiga. Handlingen utspelar sig under två olika tidsperioder med 25 års mellanrum där tavlans tillkomst är den ena och den färdiga tavlans resa är den andra. En resa som bit för bit närmar sig svaret på vad som egentligen hände för 25 år sedan. 

Lewismannen av Peter May

Fin har sagt upp sig som polis och återvänder till sin barndomsö där man hittar ett lik i en mosse. Efter en DNA analys visar sig att liket på något sätt är släkt med Marsalis (Fins barndomskärlek) far och Fin beslutar sig för att försöka ta reda på så mycket som möjligt innan den riktiga polisen skickar över sina utredare.

I jakten på klarhet visar det sig att Marsalis far har en hel del hemligheter i bagaget men det går inte att få något vettigt ur honom eftersom han redan är i den dementa dimman.

Boken utspelar sig i två tidsperioder. Det som händer här och nu samt det som läsaren får veta utifrån den demente Tormods minnen om vad det var som hände honom under hans barndom. 

Det här är min andra Peter May bok och jag gillar den skarpt. Jag tycker om det karga och hårda i miljön och människorna. Det är som en oas mot frigolitsamhället vi har runt omkring oss idag. Det är intressant och lagom spännande. Ingen stressig bladvändare och det är som att varje ord är viktigt att läsa. Sen är det väldigt underhållande med Tormods förvirrade tankar om här och nu. Demens misstänker jag är oerhört jobbigt för både den som råkar ut för det och alla närstående och även om jag inte har några egna erfarenheter av det ännu känns berättandet i Lewismannen väldigt äkta i tragiken men även humorn i vad som sägs och tänks.

Avslutningsvis tycker jag att slutet på boken är fenomenalt.

Förrädaren av Simon Scarrow

Macro och Catos skickas i den här boken österut på olika uppdrag för att bekämpa Parthien. För Catos del handlar det om att ta sig fram till Parthien för att förhala ett eventuellt krig eftersom armén inte är redo och utsikterna för att överhuvudtaget komma fram är mörka. Macro å sin sida får hantera en allt mer missnöjd armé som får slita mot både hunger och den stenhårde generalen Corbulo. 

Fantastiskt att Scarrow fortsatt håller mig intresserad av den här bokserien. Det är trots allt bok 18 och jag kommer garanterat fortsätta läsa. Fantastiskt också att just den här boken är riktigt, riktigt bra. Den sticker kanske ut lite i och med att Scarrow delar upp de två huvudpersonerna på ett sätt som jag inte kan minnas att han har gjort tidigare. Det blir lite hopp mellan Macro och Cato i berättelsen och därmed ett antal "cliffhangers" som väcker nyfikenhet och läslust.

Tur och retur av Mats Sundin och Amy Stuart

Det är alltid roligt att läsa om idrottare som man själv har följt i alla år. Jag hade ett stort hockeyintresse under just den era som Mats Sundin var en del av både vad gällde NHL och landslaget. Att få ta del av Mats resa var intressant men jag tycker att boken är för kort. Han hade en lång karriär och det blir lite som att mycket ska avhandlas och därmed skrapas det bara på ytan. Jag hade inte haft några problem ifall boken varit dubbelt så lång. Det går lite för fort fram. Fler detaljer tack.

Sen blir jag alltid lika besviken när lagsportsidrottare eller de som sysslat med det såsom domare (Jonas Eriksson) eller tränare inte har med listor över:

- Vilka de bästa medspelarna var och varför.

- Vilka motståndare som var bäst, jobbigast, grinigast eller roligast. 

Gärna både utifrån ett nationellt och ett internationellt perspektiv.

Läsvärd bok och kul att återuppleva idrottshistoria.

En krigets och kärlekens man av Robert Harris

Storbritanniens premiärminister H.H. Asquith har en kärleksaffär med den betydligt yngre Venetia Stanley och med henne delar han via brevkorrespondens allt. Sina känslor och tankar men också hemlig information under Första Världskriget.

Denna korrespondens kommer till Scotland Yards kännedom och underrättelseofficeren Deemer får i uppdrag att ta reda på vad det egentligen är som skrivs och ifall informationen läcker ut till motståndarna i kriget.

Samtliga brev och telegram från Asquith som citeras i boken är autentiska.

Robert Harris är en favorit och trots att den här boken verkade handla om en relation, vilket inte lockade jättemycket, ville jag naturligtvis läsa.

En bra författare är en bra författare men tyvärr räckte inte det den här gången. Asquith verkar verkligen ha en skruv lös och till en början är det intressant men eftersom det inte händer så mycket utan mest är en korrespondens mellan en relationellt sjuk individ och en kvinna som tillslut försöker värja sig blir det ointressant och tjatigt.

Hade handlingen inte haft en verklighetsförankring så hade jag lagt ifrån mig boken efter halva. Nu valde jag att fortsätta och med facit i hand ångrar jag mig. Boken fortsatte på samma sätt och blev därmed bara sämre och sämre. Tillslut översiktsläste jag bara för att få en uppfattning om vad som skulle hända på slutet.

Nej. Det här var med marginal den absolut sämsta boken av Robert Harris. Trots att det var lite kul att ta del av Winston Churchills galenskap.

Ändå läsvärd? Kanske. Det beror nog väldigt mycket på hur man är som person. Jag för min del går alltid igång på saker som har en verklighetsförankring men klarade inte av allt det relationella tramset. 

1914 Stridens skönhet och sorg av Peter Englund

I den här boken skildrar Englund ett 20-tal personers (i princip alla okända förutom Kafka så vitt jag vet) erfarenheter av det det första krigsåret. Det är hopp, glädje och förväntningar men tids nog också insikter om alla mörka sidor som krig faktiskt för med sig. 

Den här boken var en "emellanböcker-bok" för mig vilket hade sina för- och nackdelar. Boken är intressant och lättläst med korta kapitel samtidigt som det verkligen inte är en bok jag klarade av att läsa någon längre tid. Det var helt enkelt inte spännande eller kanske intressant nog för att ögonen skulle hålla sig öppna. Därför tyckte jag att det var bra att läsa den lite då och då. Samtidigt går det inte komma ifrån att en del av helheten försvinner när det är långt mellan gångerna. 

Mörkläggning av Simon Scarrow

I december 1939 hittas en kvinna mördad i Berlin. Kriminalinspektör Schenke tilldelas på oklara grunder fallet och han inser snabbt att trycket "uppifrån" är stort och att han motvilligt kommer dras in i det politiska maktspelet. En situation som förvärras av att han inte har gått med i nazistpartiet.

När jag såg att Scarrow hade sadlat om från romarriket till andra världskriget blev jag genast intresserad. Jag tycker mycket om serien om Macro och Cato och är genuint imponerad över hur han har lyckats hålla mitt intresse vid liv trots att bokenserien väl är uppe i omkring 20 böcker. Jag blev också intresserad över hur lik den här boken skulle vara de om romarriket. Samma upplägg, stil och humor? Likadant behöver inte vara fel man skulle kunna uppfattas som lite tjatigt och rent av tråkigt. 

Och visst går det att dra paralleller men i grund och botten är det här en helt annan bok och den är riktigt, riktigt bra. 

Spännande handling där det där mörka täcket med hotet från politiken hela tiden finns med som en oro. Kanske att mördarens motiv känns lite.....

Vill ju inte avslöja men det är egentligen det enda som eventuellt är negativt. Ser verkligen fram emot nästa bok i den här serien.

Treblinka comedy club av Åke Edwardsson

Arnes familj lämnade Tyskland under de svåra åren på 20-talet och flyttade till USA. När andra världskriget tar fart vill Arne tillbaka till Berlin för att försöka hjälpa sin kusins familj bort från nazismens Tyskland. Officiellt är han en journalist och eftersom han är halvjude och ser ut som en arier tror han att han har en bra täckmantel för att kunna klara av uppdraget han har gett sig själv. 

Väl i Berlin gäller det att vara försiktig för att inte väcka misstankar samtidigt som han måste ta risker för att kunna nå sitt mål.

Jag tycker att boken är riktigt bra. Dels ger den en väldigt bra bild av Tyskland under den här tiden och det finns en påtaglig nerv boken igenom med tanke på misstänksamheten som hela tiden finns och de uppenbara riskerna och konsekvenserna ifall fel personer får reda på vem Arne är och vad han försöker genomföra. Samtidigt finns hela tiden en komisk sida, en hel del galghumor, som jag verkligen uppskattar. 

En intressant detalj är att dialogen boken igenom är väldigt rak vilket är ovanligt. Här finns inget utrymme för omskrivningar utan det är verkligen pang på med vad man vill och tycker och det känns väldigt äkta. Ungefär att det i krissituationer inte finns tid för en massa skitsnack. 

Paradis city av Jens Lapidus

I ett nära framstående Sverige har det mesta gått åt skogen. Segregationen och kriminaliteten är stor och därför har staten valt att bygga murar runt vissa områden för att kunna skydda resten av befolkningen. När inrikesministern ska hålla tal inne i ett sådant här särområde eller Paradis city blir hon kidnappad och för att leta reda på henne tar polisen hjälp av en kriminell, före detta MMA-fighter med njursvikt.

Jag gick igång på upplägget i boken och känslan förstärktes av att min bror tyckte den var väldigt bra. Att jag dessutom precis hade läst den utomordentliga Folkets hjälte av Jens Ganman som har ett liknande tema förstärkte ytterligare.

Magplask. 

Egentligen räcker det med att läsa första stycket ovan. Rimligt att en inrikesminister ska in i det där helvetet som har murats in? Staten murar in folk men de har ändå rösträtt? Skickar in en kriminell MMA-fighter med njursvikt?

Jag tycker boken är riktigt dålig. Karaktärerna är bleka och mängder med saker som händer är så ologiska att jag till en början anade en sorts bluff. Att jag tids nog skulle få till mig att det inte var så enkelt och enfaldigt som det verkade. Tex öppnandet av ett kassaskåp. Dagisnivån gjorde att jag anade att det där kassaskåpet inte alls var gjort för att låsa in hemligheter utan för att de skulle upptäckas. Men icke.

Jag har inte läst många Lapidusböcker men han anses ju vara en erkänt duktig författare som dessutom filmatiserats men det här är riktigt dåligt.

Hade han bråttom? Eller är inte målgruppen vuxna människor? Samtidigt lite orättvist mot ungdomsböcker som generellt är väldigt bra. 

Folkets hjälte av Jens Ganman

I ett nutida eller i ett snart framtida Sverige börjar en person mörda kriminella för att städa upp där staten misslyckats. Reaktionerna bland många är som titeln antyder positiv.

Det här är en fantastiskt intressant, aktuell, spännande och humoristisk bok. En riktig bladvändare där samhällskritiken är som piskrapp boken igenom och den för på ett väldigt bra sätt fram både vänsterns och högerns åsikter och tankar om hur samhället ska skötas och se ut. Många av personerna i boken är verkliga och i de fall de inte nämns med namn framgår det mer än tydligt vem den verkliga personen är vilket i sig blir väldigt roligt. 

Förutom det jag redan nämnt ovan ställs väldigt många viktiga frågor på sin spets i den här boken. Politiken och ideologier i all ära men hur kommer det se ut i Sverige framöver om brottsligheten fortsatt få ta mark? Om det statliga våldsmonopolet fortsätter tappa och ifall vårt förtroende för våra medier och myndigheter forsätter att bli sämre och sämre? 

Kommer privatpersoner då ta lagen i egna händer?

Det här är en riktigt, riktigt bra bok. För att kunna uppskatta den fullt ut tror jag att man behöver vara politiskt intresserad och ha några år på nacken för att man ska förstå alla poänger (både nutida och historiska) som Ganman hela tiden gör. 

Samtidigt. Är du ung, väldigt vänster och totalt humorbefriad kommer du nog tycka den totala motsatsen. 

Hjärna, gener & jävlar anamma av Torkel Klingberg

 Hur lär vi (framförallt barn) oss bäst och vad är det som påverkar? 

I den här boken redogör Torkel Klingberg både för sin egna och andras forskning på området och slutsatserna är i mitt tycke logiska och inte direkt revolutionerande. 

En del lär sig snabbt och en del lär sig långsamt men vi kan ändå nå lika långt. Därmed är tiden vi lägger ner på arbetet/pluggandet inte oviktigt. Framförallt för de som har det svårt. Tyvärr är det sällan så eftersom de som har det svårt inte gärna lägger mer tid. Grit eller jävlar anamma är viktigt.

Miljö och generna är inte oviktiga och inte heller motivationen och det är skillnad på inre och yttre motivation. 

Den här boken här bra på flera sätt. Dels är den lättläst med korta kapitel men den är också som en liten sammanfattning av ett flertal andra böcker i ämnet som mer går på djupet i de olika delarna. Tex Grit.

Ögonblick som skakade fotbollen

Fantastiskt intressant och rolig läsning för fotbollsälskaren. Jonas Eriksson går igenom en mängd med saker som genom åren har påverkat och förändrat fotbollen. Hur kommer det sig tex att vi har gula och röda kort? Bollkallar och VAR? Varför blir det gult kort när spelarna sliter av sig tröjan efter ett mål?

Han går även igenom en del legendariska och specifika händelser som hänt och ger teorier och förklaringsmodeller på hur det kan ha gått till. Bland annat Zidanes skallning på Materazzi och Maradonas handbollsmål mot England.

En lättläst bok som passar alla med förhållandevis korta kapitel. Jag tänker att den är extra lämplig till fotbollsintresserade barn och ungdomar som har det jobbigt med läsningen och behöver träna, träna. 

100 procent av Anders Roslund

Ewert har överlevt ett självmordsförsök och försöker efter rehabiliteringen få fatt på en seriemördare som ofattbart nog lämnar efter DNA efter sig i form av blod. För att locka fram mördaren tar han hjälp av Piet Hoffman som riskerar mycket då han inte längre jobbar för polisen och inte har straffimmunitet.

Ewerts personliga resa är intressant men den polisiära handlingen är inte lika bra som i de tidigare böckerna även om frågan kring DNA är intressant. Hur mycket kan man lita på de spåren som ju faktiskt inte alltid bevisar så mycket. Boken är inte dålig men helt enkelt inte lika spännande som de tidigare. Men den slutar på ett sätt som onekligen gör mig väldigt intresserad av nästa bok i serien. Men då det har blivit mycket Grens på sistone får det vänta ett tag. 

Svarthuset av Peter May

Fin är polis och tvingad hem till sin barndomsö där ett mord har skett som ser ut att vara väldigt likt ett annat fall han har jobbat med. Återkomsten är allt annat än trevlig eftersom han en gång mer eller mindre flydde från ön.

Boken är inte riktigt vad den förefaller vara. Det är i ärlighetens namn inte mycket till deckare. Fyra femtedelar handlar mer om Fins historia och mötet med det mörka "här och nu". Det är bra och intressant men inte spännande utifrån mordet som har ägt rum. Mandomsprovet ut till den karga ön där man fångar delikatesser till fåglar är speciell och unik vilket alltid är roligt. 

Och apropå unikt så smäller det till rejält mot slutet både vad gäller lösningen på mordgåtan men kanske framförallt i den väldigt oväntade avslutningen. Den såg jag inte komma....

Som helhet tycker jag boken är väldigt bra just för att den är lite unik i handling och den oväntade avslutningen. Men förväntar man sig spänning utifrån ett mordperspektiv och inte kan uppskatta vad som kan hända i mötet mellan människor i vardagen tror jag att det finns risk för besvikelse.

Straffet av Simon Scarrow

I den här boken får Cato och Macro i uppdrag att föra och sätta kung Rhadamistus på tronen i Armenien. Problemen är många. De har inte koll på terrängen och geografin de är på väg emot och dessutom, eller framförallt, är Rhadamistus ett enormt problem i sig. Han är oförutsägbar och opålitlig, makthungrig och verkar göra vad som helst för att få sin vilja igenom vilket gör uppdraget både svårare och farligare att genomföra. 

Sovsågott av Anders Roslund

I den här boken undersöker Ewert ett äldre fall med en försvunnen flicka vilket efter ett tag leder honom mot en internationell pedofilring som han behöver infiltrera för att krossa. Givetvis tar han då hjälp av Hoffman.

Återigen en mycket bra och spännande bok med samma härliga ingredienser som de tidigare. Sen är det alltid lite jobbigt att läsa om barn som far illa. Ett ämne som aldrig lockar och som är så svårt att förstå. Hur kan man vara så sjukligt störd att man går igång på att göra barn illa på det här fruktansvärda sättet och hur är det möjligt att skapa sig en parallell verklighet där det går att rättfärdiga för sig själv? Obegripligt men tyvärr en sanning som finns där ute. Vackert med efterordet som hyllar alla de som jobbar med skiten i verkligheten. 

Den mjuka staten av Erik J Olsson & Catharina Grönqvist Olsson

Den här boken påminner temamässigt om Dumhetsparadoxen. Ingen bok man kanske i första hand kopplar till hälsa men som jag definitivt i första hand tycker har med mental hälsa att göra. Det som händer och inte händer i samhället påverkar oss och frågan är om det är positivt eller negativt? Genom att vara medveten om sakernas tillstånd ökar förståelsen och då är det förhoppningsvis lättare att adressera andras handlingar, ens egna känslor och reaktioner på saker och ting. 

Den här boken är ytterst nödvändig men tyvärr tror jag inte att de personer som skulle behöva läsa den kommer att göra det. Det finns biologiska skillnader mellan könen. Punkt. De har alltid funnits och kommer alltid att finnas. De har evolutionärt uppkommit av en anledning och de har fört oss till det samhälle vi har idag. På ett generellt plan (ordet "generellt" måste ju bara skrivas ut så att inte de som alltid vill missuppfatta kan göra det) är män och kvinnor olika och i den här boken förklarar Olssons vad det beror på, vad det har lett till och vart det förmodligen är påväg. De konstaterar att samhället feminiseras och att de kvinnliga mjukare värdena tar över allt mer vilket inne alltid är gott. 

Jag för min del påverkas framförallt av detta i mitt yrke som lärare där jag allt mer skakar på huvudet och undrar vad sjutton vi håller på med. Men feminiseringen går att se i allt. Politik, kultur, ja till och med i vad vi ska äta och då handlar frågan inte längre bara om mental hälsa när "duktiga flickan" utifrån klimat och snällhetsperspektiv gentemot djuren äter sig sjuk som vegan. Min analys då boken faktiskt inte tar upp matbiten som exempel. 

Det här är en mycket bra bok som ger en intressant och ofta en väldigt logisk förklaring till hur samhället ser ut idag. 

Jamåhonleva av Anders Roslund

Ett märkligt inbrott i en lägenhet tar Ewert tillbaka till ett gammalt mordfall som aldrig fick sin lösning. Samtidigt hotas Hoffmans identitet att avslöjas och hans familj att mördas om han inte startar ett gängkrig. Händelserna visar sig höra ihop och Ewert och Hoffman måste samarbeta vilket visar sig svårt eftersom det är tydligt att det i Ewerts närhet inom polisen verkar finnas en läcka. 

Återigen väldigt bra med hög puls och underbara karaktärer men jag tycker liksom förra boken att när motiven och tillvägagångssättet från buset klarnar är det lite väl...., osannolikt eller kanske orealistiskt. Jag har svårt att sätta ord på det men det stämmer helt enkelt inte i vad jag tycker känns rimligt eller trovärdigt. Lite synd då boken på grund av detta inte blir en jackpott utan "bara" väldigt bra. 

Ser fram emot nästa i serien som jag kommer att ta mig an snart men först något annat emellan. 

Happy Food 2.0 av Niklas Ekstedt och Henrik Ennart

 I stort innehåller boken två huvuddelar. Tarmhälsa och recept. Recepten är jag totalt ointresserad av men tarmen intresserar mig mycket. Dels eftersom kunskaperna om tarmen är relativt nya och dels för att jag läst, lyssnat och praktiserat en hel del med tarmen. Min fru har psoriasis vilket är en inflammatorisk sjukdom och som påverkas mycket, mycket av tarmen. Vad vi stoppar i oss är oerhört viktigt och vi har gjort en rad olika resor hemma med matlagningen för att prova vad som fungerar och inte. 

Med det sagt var det intressant att läsa vad den här boken hade att komma med och i det stora hela tycker jag att den är bra men det finns vissa brister. Först och främst har den några år på nacken (från 2018) vilket är viktigt att ha med sig när man läser. Sen tycker jag att den har ett för kort historiskt perspektiv gällande vad vi har ätit genom åren. Det är ett fasligt vurmande för fibrer och vegetabilier. Korn, råg och allehanda grönsaker är faktiskt ganska moderna inslag sett till hur vi människor har ätit genom åren (miljontals år) och det blir märkligt när författarna har ett så kort fokus som de har. 

Sen slängs det med en hel del vetenskap åt höger och vänster vilket alltid gör att jag drar öronen åt mig lite. Det är oerhört svårt att göra riktigt bra forskning om mat eftersom du då hade behövt stänga in folk för att totalt kontrollera vad de äter och gör. Är man inte medveten om detta är det lätt att ta hänvisningar till forskning som sanningar vilket gör att man kanske blir väl okritisk i sin läsning. Äter man tex ketogent eller väldigt kolhydratfattigt finns ingen anledning till alla dessa fibrer för tarmens skull. Detta nämns inte alls. Och hur bra är den maghälsan jämfört med "fibertarmhälsan" som de förespråkar här? 

Vet inte....

Men bara för att något är bättre än utgångspunkten (som många gånger är processad skräpmat) betyder det inte att det är det bästa. 

Läs, lyssna och prova. Utvärdera och om möjligt testa. Även om vi vet mer idag än tidigare är vi ännu långt ifrån total kunskap om hur maten vi äter påverkar oss.

Tre timmar av Anders Roslund

Denna tredje bok om Ewert Grens och Piet Hoffman börjar med att en container med mängder med döda människor upptäcks i hamnen. Det är flyktingar som har kvävts ihjäl och Ewert kommer att ta hjälp av Hoffman för att lösa fallet. Hoffman som arbetar i Afrika för att skydda mattransporter som ständigt blir attackerade.

Boken är riktigt bra där Ewert är lika härlig som vanligt och där Hoffman är spännig rakt igenom. Boken lyfter i de delar när Ewert mjuknar till och "tvingas" socialisera med Hoffmans barn. Det viktiga och tyvärr fortfarande aktuella ämnet med flyktingar och den vidriga handeln där man profiterar på andra liv är även det engagerande.

Spännande och underhållande läsning men jag tycker tyvärr att slutet blir lite platt eller kanske fånigt när motivet huvudskurken har kommer fram. Känns inte realistiskt.

Dumhetsparadoxen av Alvesson och Spicer

 Jag har begåvats (eller snarare förbannats) med ett kritiskt tänkande. Det är på så många plan som jag ser mig omkring och funderar på ifall det bara är jag som ser dumheterna. Naturligtvis är det inte så. Vi är flera men vi håller oftast tyst. 

Alla dessa dumheter. Inom företag och andra organisationer såsom universitet och skola går författarna i den här boken igenom. Varför uppkommer det? Och varför är det en paradox? Det går nämligen att se både fördelar och nackdelar med olika typer av dumheter så som skyltfönstermentalitet och olika typer av signalpolitik. Drömscenarier som målas upp av ledning och anställda för att på olika sätt lura sig själva och alla andra om att man visst gör ett bra jobb men som egentligen är ytliga lösningar istället för att göra det grundliga jobbet och åtgärda problematik på riktigt. 

Ett allmänt samhällsproblem som jag tycker det är lite svårt att förhålla mig till. Hur mycket påverkar det mig? Hur mycket ska jag bry mig? Vad är mitt ansvar? Och är det ok att jag håller tyst?

Det är frågor jag har brottats med en hel del. För i grund och botten handlar det om mitt mående. Att bli irriterad eller inte? Att påverkas mentalt av det eller inte?

Boken är bra och får mig att förstå lite bättre även om jag fortfarande irriteras över låtsasvärldar som målas upp. Bland annat ger den fyra tips på saker man kan göra för att "träna upp sin negativa kapacitet". Dvs sitt kritiska tänkande. 

Observera, tolka, ifrågasätt och naivitet. Jag skulle vilja tillägga "tid". Har du inte tid kommer du aldrig tillåta hjärnan att reflektera över det som händer runt omkring. Och jag tror för egen del att det är all tid jag ger mig själv löpande i skogen som har gjort mig så kritisk. 

På gott och ont.

Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

Moa flyttar till Stockholm för att bli skådespelerska. Väl där tar hon jobb på ett äldreboende för att klara sig ekonomiskt samtidigt som hon på olika sätt försöker få in foten inom teatern. 

Detta är en trevlig och småkul bok tack vare Moas alla tankar om allt hon får uppleva. Den ger också en inblick i hur det är att ta hand om äldre och ger verkligen en tankeställare kring äldrevården. Både vad gäller de som jobbar där men naturligtvis även de som hamnar där. Det är ju onekligen så att det är en främmande värld för mig men som jag inser kommer allt närmare. Inte för egen del men för de som så att säga står på tur i familjen. Förhoppningsvis dröjer det många år tills dess. 

Kirke av Madeline Miller

Det här är romanen om den första häxan i litteraturen, Kirke. Hon är solguden Helios dotter och blir efter hand förvisad till en öde ö där hon trots allt får uppleva en hel del eftersom hon bland annan får besök av både Hermes och Odysseus. Sen har hon ett finger med i spelet kring berättelsen om Minotaurus vilket jag inte hade koll på och mycket annat. 

Jag tycker om den här boken även om det inte slår gnistor om den. Det är roligt att återigen få ta del av de gamla grekiska berättelserna. Riktiga klassiker som det dessutom känns förnuftigt att fräscha upp minnet kring. 

Fenixkronan av Kate Quinn och Janie Chang

Sångerskan Gemma reser till San Fransisco för att ansluta till ett operasällskap och hoppas på att stiga i graderna från körsångare till de större huvudrollerna. Planen är att hon ska bo hos sin goda vän men eftersom vännen oväntat har rest bort får hon klara sig själv men får snart hjälp av miljonären och mecenaten Henry Thornton som lovar att hjälpa henne till de största rollerna.

Sulin är kinesiska och hankar sig fram i sorg efter att hennes föräldrar plötsligt gått bort i en olycka. Hennes farbror har tagit över familjeföretaget (tvätteri) men missköter det och planerar att gifta bort (på sätt och vis sälja bort) Sulin för att täcka upp de växande spelskulderna. 

Gemmas och Sulins vägar korsars via Thornton och det mesta ser ljusare ut men vad de inte vet är att den stora jordbävningen som drabbade San Fransisco 1906 bara är dagar bort.

Historiska romaner ligger mig varmt om hjärtat och extra roligt med tidsperioden, platsen och den kinesiska kulturen samt den stora rasismen mot kineserna under den här tiden i USA. Boken är som tidigare Quinnböcker fokuserad på starka kvinnor vilket jag absolut inte har något emot men däremot är det som tidigare också att en hel del av det som sägs och görs inte ligger i paritet med den historiska tidperioden. Det blir till och med lite tramsigt ibland när extremt moderna tankar och värderingar yttrar sig 100 år "för tidigt". Dock är detta bara en liten parantes som jag mer eller mindre visste skulle finnas och som inte stör mig jättemycket. Då hade jag ju inte fortsatt läsa Quinn. 

I övrigt tycker jag att boken utifrån ett kvalitetsperspektiv har två olika delar. Handlingen fram till jordbävningen är riktigt bra. Det är intressant och spänningen byggs sakta upp både i och med den annalkande jordbävningen men även vad gäller kvinnornas levnadsöden som kanske inte ser riktigt så ljus ut som det verkar. Sen blir det tyvärr sämre och jag har svårt att sätta fingret på varför. Som om författarna är bättre på att bygga upp en dramaturgi än att förvalta den när det väl ska bli action av det. Vet inte riktigt.

Som helhet en bra och läsvärt bok. 

Osårbar av David Goggins

- Daniel, du är lik David Goggins.

- Vem?

Ett flertal olika elever påtalade för ett tag sedan att jag både till utseende och sätt var lik denne Goggins och eftersom jag inte hade den blekaste aning om vem han var visste jag inte ifall det var något positivt eller negativt.

När jag fick förklarat för mig vem det var blev jag intresserad men inte i den mening att jag själv tänkte kolla upp det närmare. När jag sen blev upplyst om att det fanns en bok hamnade det givetvis i ett annat läge.

David Goggins hade en tuff uppväxt med en psykopat till pappa. Han och hans mamma flydde från pappan men ungdomsåren var ändå tuffa med många misslyckanden. Han ansöker till SEAL och den stora delen av boken handlar om just tiden i det militära, ultralöpning och hans försök att slå ett rekord i antal pull ups på ett dygn.

Hans person och livsöde är mycket fascinerande och intressant och budskapet är tydligt. Livet är en kamp och ingenting är gratis. Man måste kämpa och vi har alla en mental styrka som tillåter oss att göra otroligt mycket mer än vad vi tror. Dagens bekväma samhälle är ett krokben för oss och något vi måste förhålla oss till och besegra för att nå utveckling och därmed må bra. 

Jag tycker boken är bra och jag gillar budskapet som jag verkligen skriver under på men det finns ett problem med boken som stör mig och som till viss del riskerar att undergräva den. 

Boken är amerikanskt svulstig och överdriven. David är bevisligen unik som person och med ett pannben som få rår på men i hans ambition att hamra in sitt budskap upplever jag att han överdriver kraftig vilket han inte hade behövt. Det han gjort är nog så imponerande ändå. 

Det jag kritiserar är alltså hur saker och ting har gått till. Visst kan du fullfölja ett ultralopp med alla dess plågor men att hävda att man springer omkring med stressfrakturer som om det vore skavsår blir löjeväckande för den insatte. Framförallt då han menar att han bara en vecka efter avslutat lopp, där han fått en eller flera stressfrakturer, trycker på med 14, 16 och 18 milaveckor för att förbereda sig för nästa lopp. Det är bara att tejpa upp foten lite...

Njae. Jag tror inte det. Och eftersom detta inte är rimligt undrar jag under läsningens gång hur mycket av det andra som mer eller mindre inte stämmer. 

Det är ena problemet med boken. Det andra problemet är den här boken (och han som person i sociala medier mm) naturligtvis ger läsaren massor med energi och inspiration men att det riskerar att ge en felaktig bild. Det är skillnad på att ha ont och att ha ont. Många gånger är det bara att köra på men i andra fall ska man vara försiktig. Exempelvis har min son varit borta ifrån sin fotboll i närmare ett år pga en stressfraktur. Det är inget att leka med. Och när en elev glad i hågen kom fram till mig för ett tag sedan och stolt som en tupp berättade att han sprungit 12 km i helgen samtidigt som han i nästa andetag fick ur sig att hans tidigare rekord var 5 km tack vare Goggins....

Inspiration är bra men vilja besegrar inte allt och är man inte smart riskerar det att gå illa. Som löpare ska du skynda långsamt. Som person ska du våga pressa dig men viljan står inte över vad som är fysiskt lämpligt.

Jag är smickrad över att mina elever ser liknelsen mellan mig och Goggins men han är i en helt annan liga än vad jag är. 

Boken är klart läsvärt och inspirerar även mig. 

Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård

Litterärt obegåvad.

Det är den varmaste sommaren på länge och plötsligt lyser en stjärna starkt på himlen. Handlingen är splittrad i den mening att den berör en mängd med olika karaktärer och deras vardag. Liv som till en början inte verkar ha med varandra att göra men som man så småningom anar sig till kommer att ha det. Dessutom finns här en outtalad övernaturlig del som ligger som en mycket tunn slöja över det som händer. Boken handlar om livet men också om döden. Handlingen är inte direkt spännande men ändå intressant och jag förvånas över min kluvenhet till boken.

Jag varken drogs eller längtade till den men varje gång jag väl gav den tid ville jag gärna läsa mer och jag kan för mitt liv inte begripa varför. Språket? Det vardagliga som inte var spännande men ändå på något sätt fångade mitt intresse?

Oavsett så är jag glad över att ha läst min första Knausgård. Jag har i många år hört mycket gott om hans böcker och en del av mig har varit lite rädd för att ta mig an honom med aningen att det skulle vara för avancerat och tungt för mig. 

Jag tyckte om den här boken även om jag är för litterärt obegåvad för att förstå varför.

Drivkraft av Daniel H Pink

En bok om drivkraft och motivation måste naturligtvis läsas. Huvuddelen av boken berör skillnaden mellan yttre och inre motivation. Hur viktigt är det med piska och morot jämfört med den inre drivkraften? Den som kommer av lust och som inte påverkas så mycket av yttre faktorer.

Pink menar att det finns poänger med dem alla men att vi tyvärr fortfarande är fast i det gamla tänket med piska och morot. Tyvärr, eftersom den inre drivkraften generellt är överlägsen den yttre och där den yttre till och med kan vara kontraproduktiv. 

Via olika bra exempel och hänvisningar till forskning, bland annat hänvisar han till en del andra böcker jag läst tidigare som Flow av Mihaly Csikszentmihalyi, tydliggör han på ett bra sätt sin ståndpunkt. Boken är bra men alldeles för lång trots att den bara är på cirka 200 sidor. Idel upprepningar som i längden inte tillför så mycket gör att jag känner att det hade räckt med 50 sidor.

Nexus av Yuval Noah Harari

Vad är information? Är den sann eller inte och hur har människan använt sig av den genom historien? I Nexus går Harari igenom det historiska perspektivet för att på så sätt resonera och spekulera i vad AI innebär för oss och kommer att innebära för oss i framtiden.

Boken är suverän! En riktig bladvändare där varenda sida är intressant och där alla historiska jämförelser gör det enkelt att hänga med och förstå problematiken och utmaningarna med algoritmer och AI. För det är riskerna med AI som är kärnan enligt Harari. Nog för att det finns fördelar  men han vill med den här boken väga upp mot alla rosenskimrande förhoppningar.

Boken berör framförallt samhället utifrån ett större perspektiv men det är inte svårt att se sig själv i smeten och få sig en och annan funderare över hur man själv agerar och interagerar. Vi är alla mer eller mindre beroende och insyltade i den digitala världen och jag tycker som alltid att det är viktigt att analysera sitt eget beteende för att medvetandegöra.

Mår jag bra av mitt digitala användande eller inte? Hur påverkas jag? Bör jag ändra på något?

Dessa små individuella frågor dyker upp hos mig även om det inte är det som boken fokuserar på. Istället är det de stora kugghjulen och där huvudfrågan är om vi kommer kunna kontrollera AI eller inte?

På sätt och vis var den här boken kanske inte klockren för just mig att läsa. Den tar upp farhågorna och det negativa till något jag redan är negativ till. 

Är du det minsta intresserad av samhället, historia och religion eller för den delen framtiden är den här boken mycket väl investerad tid.

Stulet fokus av Johann Hari

Återigen en bok alla borde läsa, få kommer att läsa och de som allra mest skulle behöva knappast kommer att läsa.

Något pessimistiskt men det är också det som är grundproblemet idag. Vi är kidnappade utifrån många yttre faktorer och har man väl hamnat i smeten är det enormt svårt att ta sig ur den eftersom vi helt enkelt inte vill. De snabba och ständiga kickarna lurar oss och får oss inte se problematiken förrän det är försent. Förrän du har drunknat fullständigt och "plötsligt" begriper att du befinner dig i total ohälsa för att kropp och/eller knopp totalt säger ifrån.

Bokens utgångspunkt är att Hari reflekterar över sitt eget och andras missbruk och beslutar sig för att stänga av totalt från allt vad som luktar skärm och internet. Han flyttar ut i obygden i några månader för att se hur han upplever det och sen jagar han forskare för att ta reda på vad de säger om vad det är som stjäl vårt fokus och koncentration.

Jag tycker att inledningen är ok men sen blir det riktigt riktigt bra. Det jag framförallt tycker om är att Hari tar ett holistiskt perspektiv. Han går naturligtvis igenom skärmarna, apparna och algoritmerna men också rörelsen, maten och gifterna omkring oss. 

Kapitlet om adhd och vurmen för medicinering vill jag köra ner i halsen på skolsverige som inte gör mycket rätt för att ge våra elever förutsättningar att på riktigt må bättre och prestera bättre.

En mycket läsvärd bok. Hoppas många, trots min pessimistiska inledning orkar läsa den.