Ewert har överlevt ett självmordsförsök och försöker efter rehabiliteringen få fatt på en seriemördare som ofattbart nog lämnar efter DNA efter sig i form av blod. För att locka fram mördaren tar han hjälp av Piet Hoffman som riskerar mycket då han inte längre jobbar för polisen och inte har straffimmunitet.
Ewerts personliga resa är intressant men den polisiära handlingen är inte lika bra som i de tidigare böckerna även om frågan kring DNA är intressant. Hur mycket kan man lita på de spåren som ju faktiskt inte alltid bevisar så mycket. Boken är inte dålig men helt enkelt inte lika spännande som de tidigare. Men den slutar på ett sätt som onekligen gör mig väldigt intresserad av nästa bok i serien. Men då det har blivit mycket Grens på sistone får det vänta ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar