Andra boken i Cicero-trilogin handlar om Ciceros tid som konsul i Roms senat. Han får genast händerna fulla av maktgiriga historiska storheter som Caesar, Crassus och Pompejus. Ett nätverk av maktbegär, taktik och falskhet där saker och ting aldrig är som det förefaller vara. Cicero brottas hela tiden med hur han ska handla med Roms bästa i blickfånget och det är inte så lätt eftersom det inte alltid stämmer överens med vad han kan göra för att behålla sin position. Att äta eller att ätas samtidigt som han försöker upprätthålla en viss ideologi och moral.
Jag tycker att den här andra boken är bättre än den första. I mångt och mycket påminner de om varandra. En hel del namn och titlar att hålla reda på men det bekymret har Harris faktiskt åtgärdat från första boken med förklaringar (i slutet av boken). Framförallt är handlingen i den här boken mer spännande och det blir en extra krydda att Julius Caesar har en större roll. Han är trots allt en väldigt känd historisk person och det kryddar till lite extra. Att Caesar har en mörkare roll här än vad som ges i Conn Igguldens böcker är inte heller fel. Det blir roligt med en annan "berättelse" och helt klart mer historiskt korrekt. Det handlar ju trots allt om en person som lyckades omkullkasta den romerska demokratin.
Ser fram emot del tre och har lite svårt att bestämma hur snart jag vill ge mig på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar