Var går vår gräns för vad vi klarar av och vad är det som påverkar den där gränsen?
Hur viktig är kosten? Syreupptagningsförmågan? Muskelstyrka? Smärttröskel? Värme och kyla?
Och framförallt. Hur stor roll spelar vårt huvud? Hur kommer det egentligen sig att du kan springa väldigt fort sista varvet eller sista kilometern under en tävling trots att du tidigare inte orkat?
Hjärnan är ett mysterium men nog finns det alltid lite mer att ge?
Jag tror att alla som praktiserar eller har praktiserat någon form av idrott har erfarenheter av att man obegripligt plötsligt fått mer kraft och energi.
Jag har själv varit med om det vid ett antal tillfällen. Ultravasan är ett exempel när benen skrek och bara ville sluta och löpningen var så långsam. Ändå avslutade jag sista kilometern i ett 4-tempo. Obegripligt!
Eller under mitt första försök att klara 100 miles. När jag grät och hade gett upp efter cirka 100 kilometer och löpningen var obefintlig. Men där mötet med min familj gav en mig en enorm kick så att jag tillryggalade ytterligare ungefär 30 kilometer.
Den här boken går noga igenom allt ovan. Vad påverkar oss och hur mycket? Vad kan forskningen säga om det rent fysiska och om våra nästan mystiska mentala förmågor.
Den har sin utgångspunkt i både Roger Bannisters rekord på en engelsk mil och Nikes rekordförsök att spräcka två timmars gränsen på ett marathon.
Det här är en oerhört intressant bok. Inte bara för konditionsidrottare eller idrottare. Den är läsvärd för alla som har ett intresse av att spräcka gränser och av att utvecklas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar