Min väg till min inre röst

Det började med att min fru och jag stängde av radion i bilen. I samma veva stängdes även tv-n av. Två småbarnsföräldrar tillika lärare. Ständigt i centrum med massor med ljud och intryck precis hela tiden.

Det var som om huvudet kokade och krävde frid för att inte explodera. Tystheten var så skön och så viktig.

Min "löparkarriär" började med tvång. Irritationen över att jag inte kunde förmå mig själv att träna regelbundet efter min "fotbollskarriär" gjorde att jag anmälde mig till 2012 års Göteborgsvarv.

Springa 21 km. Usch!

Löpning var för mig väldigt ångestladdat eftersom jag förknippade den med försäsongsträning. Bara människor med en skruv lös springer mer än 10 km åt gången....

Runkeeper och ljudböcker (ibland musik) hjälpte mig ut. Det var slitigt men gick. En del av slitet berodde på runkeeperrösten som med jämna mellanrum berättade hur långt och hur snabbt. Detta ledde till ständig ambition att springa fort. Slitigt och stressigt för både kropp och huvud. Hade ständiga bekymmer med mina vader och löpningen var sällan njutningsfull.

Jag stängde av runkeeperrösten. Det och ökade kunskaper om löpning gjorde att jag saktade ner.

Så småningom började jag tappa bort mig i mina ljudböcker. Jag kunde komma på mig själv med att inte ha lyssnat. Huvudet hade traskat iväg. Varit någon annanstans.

Allt oftare började jag springa utan lurar i öronen.

Skogens skönhet öppnade sig för mig. Ljus, dofter och synintryck började ta plats och jag började på allvar både njuta av naturen och lyssna på mig själv.

Ständiga reflektioner och analyser. Vad tyckte jag? Vad kände jag? Vad ville jag?

Problemlösningar och planeringar och ibland inget annat än var jag satte fötterna. Det är en utmaning att inte tänka på någonting. Det är sällan jag lyckas men om det någon gång sker så är det i skogen.

Löpningen i skogen utan andra intryck öppnade dörren till mig själv. Den har gett mig tid. Tid att lyssna. Så från att ha börjat med en aktivitet med fysiska mål har det nu övergått till att mestadels vara en aktivitet som handlar om min mentala hälsa.

Många mår tyvärr dåligt. Jag är övertygad om att en del av lösningen för att må bättre är att ge sig tid att lyssna på sin inre röst.

Den berättar hela tiden men man måste ge sig själv möjlighet att lyssna.

Tacksamhet! Jag är oerhört tacksam över all tid i rörelse i skogen. Den har fått mig att må så oerhört bra och kan aldrig få nog med tid.