Svaret var både ja och nej. Ja till att få uppleva Vasaloppet igen men ett nej till att träna inför det eftersom jag utgick ifrån att det skulle innebära råttaktivitet inne på Skidome.
Efter lite funderande kom jag fram till att det fanns ett "tredje" alternativ. Jag måste ju inte satsa helhjärtat på att förbereda mig på bästa sätt. Det går ju faktiskt att tillåta att det får bli som det blir. En trevlig upplevelse tillsammans med storebror där jag anpassar träningen till förutsättningarna som ges. Det vill säga rullskidor och längdåkning utomhus. Inte Skidome!
Det har inneburit att jag den här vintern inte är lika förberedd som jag var för två år sedan. Det har varit skönt att ha en mer avslappnad attityd till loppet. Tränat har jag naturligtvis gjort men så många stakade mil har det inte blivit.
Familjeresan till Sälen under sportlovet blev som ett litet träningsläger vilket var nödvändigt men jag har inte snörat på rullskidorna efter det trots att det varit guldläge att göra just så.
Jag ser fram emot helgen och loppet. Det kommer att bli en trevlig tur och givetvis kommer jag att göra mitt bästa men vad det blir för tid spelar verkligen ingen roll. Jag tror att mitt inställning till det här mycket beror på att jag var så nöjd med mitt första lopp. Jag har ingen revansch att utkräva gentemot mig själv.
Får se hur jag upplever loppet. Njutningsfullt eller med en känsla av ånger för att mina bristande förberedelser kommer generera lidande?
Det blir intressant att se vad jag kommer att dra för lärdomar av det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar