Lov och semester i Sälen. En vecka som bryter vardagen. En vecka som jag ser till blir annorlunda. Framförallt vad gäller min nättid. Nu är den inte stor i vanliga fall men jag ser en vits med att strypa den helt. Så förutom att kolla vädret har jag lagt noll och ingen tid på nätet.
Och det gäller övriga i familjen också.
En vecka där vi är tillsammans och upplever på heltid.
Första dagen var barnen hoppfulla. Hade stugan möjligtvis wifi? Nej! Det var svaret, sen om det stämde eller inte vet jag faktiskt inte.
Den dagen var de inte sugna på kortspel. Besvikelse kanske?
Men alla andra dagar togs kortleken fram så fort det inte åts, skidades, lästes eller den idrottsliga hjärntvätten pågick via alpint på tv-n.
Vi skrattade, ilsknade till (en och annan tår trängde nog också fram), diskuterade och umgicks och jag kan utan tvekan hävda att ingen av oss saknade nätet.
Sista kvällen innan hemfärd blev det ett restaurangbesök. God mat inmundigades till skratt och diskussioner om allt mellan himmel och jord. Livet var gott. Men så....
Vid bordet intill sätter sig en pappa med sin son. Pojken var kanske 6 år. De sätter sig och tar genast upp sina mobiler. I ungefär 20 minuter tror jag inte att de säger ett enda ord till varandra. Maten beställs dock verbalt och när den kommer lägger de undan mobilerna. Pojken försöker ta upp sin mobil under måltiden men blir tillrättavisad. Måltiden igenom fingrar han ändå hela tiden på den som en fysiskt längtan. "Om jag bara får röra vid den så..."
Jag hör dem uttala ett och annat ord till varandra och det slår mig att pojken sneglar mot oss påfallande ofta.
Jag undrar vad han tänkte när familjen indiskret babblade på och skrattade?
Jag för min del blev lite sorgsen åt situationen. Vi lever här och nu. De viktigaste personerna är de jag har framför mig och det vi upplever tillsammans. Jag tror och hoppas verkligen att min fru och jag förmedlar det till våra söner
Och ja. Samvaron, livet här och nu är inte alltid bara positivt. I livet finns hela känsloregistret med hela tiden. Det blir tjafs och irriterat likaväl som det kan vara roligt. Situationer som kanske där och då inte är så roliga med som går att skratta åt i efterhand.
Oavsett känsloyttring så är det äkta och på riktigt. Upplevelser och erfarenheter som binder samman och stärker. En närvaro - en kärlek som ingen app kan konkurrera med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar