Jag förespråkar i vanliga fall ensamhet. Tid för mig själv och mina egna tankar. Möjlighet till reflektion och analys, planering och beslut. Tid för tystnad.
Den här ensamheten har i flera år nu varit väldigt starkt förknippad med löpning i skogen. Rörelsen gör mig kreativ och det är få saker som är lika nyttiga för min mentala och fysiska hälsa.
Eftersom jag är lärare och därmed ofta i ett socialt sammanhang har den här balansen mellan ensamhet och tillsammans varit oerhört viktig. Överhuvudtaget är det påfallande ofta som det där med balans är viktigt.
Jag har blivit påmind om detta i och med lite olika äventyr samt genom de gemensamma trailpassen med Solvikingarna som jag har fått förmånen att hålla.
Där springer vi ett gäng och upplever tillsammans. För det är så jag ser det. En gemensam upplevelse som råkar vara i rörelsen kallad löpning som vi alla tycker om.
Jag får även en härlig frihetskänsla. Vi är så oerhört privilegierade som kan ta beslutet att tillsammans njuta av stigar och skog, ett och annat bad och till och med lite bergsklättring.
Vi delar upplevelsen och njuter tillsammans. Både under löpningen och efter.
Det är inte så dumt det heller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar