"Är det omgivningen som är stressig. Eller är det ditt inre?" Den zenbuddhistiska munken Haemin Sunim berättar i den här boken sina tankar om livet, livssituationer och hur man bäst hanterar dem.
Bokens kapitel inleder med en liten text ofta med något exempel som berör det ämne kapitlet handlar om. Därefter följer ett antal sidor med små korta visdomsreflektioner. Olika meningar som på olika sätt berör kapitlets ämne.
Till en början var jag rädd för att min läsning skulle bli för snabb. För forcerande. Att jag därmed skulle missa betydelsen i vad dessa småstycken hade att säga. Har aldrig varit bra på att ta in dikter och liknande. Ta in något kort och begrunda. Men, men, jag börjar märka av en utveckling. Oavsett om det beror på mig eller Haemin Sunim känner jag att jag läser och tar in. Tar mig tid till att begrunda och fundera. Så skönt att inte ha bråttom. Skönt att läsa långsamt.
Boken får mig att tänka på Herregud&Co av Roine Mercurio. Kalendern vi har hemma med bild och text för varje dag. Visdom och humor som träffar i hjärtat. Jag tänker mig att styckena i den här boken skulle kunna fungera på samma sätt. Små meningar att läsa. En för varje dag. Att ha med sig och påminnas om hur självklart livet kan vara men hur svårt det är att minnas det.
En väldigt bra bok. En nyttig och nödvändig bok. För även om jag tycker att jag har kommit långt i min mentala hälsa och personliga utveckling så har jag långt kvar att vandra. Och den här boken är en fin kompass för att hålla rätt riktning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar