Barfota

För många år sedan var det sandaler eller tofflor. Mina ömma fotbollsfötter ville ha frihet och luft. De senaste årens löpning har inte direkt minskat fötternas behov men det är först nu som jag på riktigt har tagit ytterligare steg i min fothälsa och det genom att sparka av mig och verkligen gå barfota.

Intresset för löpning och då även barfotalöpning har varit en del i processen. Barfotalöpningen är jobbig och slitsam. Ett riktigt styrkepass för fotleder och vader. Det gäller att vara ödmjuk och försiktig eftersom ett liv med skor inte direkt har anpassat kroppen till den annorlunda belastningen.

Att gå eller springa barfota har mängder med fördelar. Några av dem:
- Fotleder och fötternas muskulatur aktiveras och får jobba.
- Ökar blodcirkulationen.
- Bra för balans och hållning
- Otroligt skönt med ventilation och obefintligt tryck.

Jag vill gärna mäta saker och ting för att svart på vitt kunna se en förbättring. Här blir det svårt men det gör inget eftersom jag är så fast övertygad om att barfotandet är positivt för mig.

Förutom hälsoaspekten är det oerhört intressant att notera andra människors reaktioner. Jag har stött på äckel och kritik, nyfikenhet, uppriktig glädje och en mängd andra reaktioner.

Främmande människor börjar prata med mig. Mina elever vill, givetvis med varmaste omtanke, veta min skostorlek så att de kan starta en insamling :)

Och jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan, varför?

Det är ovanligt att folk går barfota annat än på stranden men jag skulle ändå vilja vända på frågan.

Varför har du skor på dig?

Bakterienoja!
Jo, visserligen. Den här jobbar jag med hela tiden och det är lustigt hur "smutsig" asfalt och inomhuslokaler såsom en mataffär kan kännas äckligare än något annat. Samtidigt går det att tvätta fötterna och jag undrar om de verkligen är smutsigare en min smartphone? Oavsett så stoppar jag aldrig fötterna i munnen medan mina fingrar som rör vid det mesta trillar in lite varstans. Och var har de varit under en dag?

Risk för glas och annat farligt! 
Absolut men eftersom jag är utrustad med två ögon känns inte det som någon överhängande fara.

Bekvämt!
Efter en tids barfotande finns det ingen som kan övertyga mig om att det är skönare med skor. Det är en vanesak. Fötterna härdas och jag blir mindre och mindre känslig även om jag på underlag likt den på bilden ovan knappast tycker att det är skönt. I alla fall inte här och nu.

För att inte frysa!
Mm..., svårt att argumentera emot men först när det blir kallt tar jag på mig skorna igen.

En dag kanske jag studsar runt i skogen barfota. Den tanken känns härlig. Vi får se om det blir så....

För övrigt.
"På Liseberg har vi skor på oss"

Det gick bra med tofflor också ;)