Tar bort det tråkiga och därmed det roliga...

Usch! Där hänger det dåliga samvetet. Tanken att stryka är såååå tråkig!

För att inte tala om gräsmattan - den är visserligen minimal. Men ändå.

Tvätten, disken, städningen (fast just dammsugningen går något så när bra).

Handla....

Allt som oftast tråkiga måsten som jag inte vill göra. Det finns ju så mycket annat roligare och mer utvecklande.

Men så bor vi ju i fantastiska Sverige på 2000-talet. Vår grymmaste välfärd! Vi har inte bara möjlighet att tillgodose de mest grundläggande behoven. Vi har nu även mängder med både tjänster och pengar som öppnar dörrar och nya möjligheter.

Rationalisera bort det tråkiga och jobbiga.

Skjortorna kan lämnas in, matkassarna kan komma till dörren och vi har ett rutavdrag som ger oss möjlighet att billigare betala någon annan att göra jobbet. Eller något annat.... Den självgående gräsklipparen...

Grymt! Finns väl även sådana dammsugare!?

Men disken då? Inte kan man väl köpa bort den?

Ungarna. Genialiskt! Kan motivera det med att de minsann måste lära sig. I alla fall tills de får egna barn. Risk för att bli farfar onödigt tidigt kanske...?

Alla dessa härliga lösningar som tar bort det tråkiga ur vågskålen livet. Och givetvis leder denna obalans oundvikligen till att allt bra och roligt tappar i värde. Vill inte det tråkiga och jobbiga.

Men! Vi behöver jämvikten. Vi behöver det tråkiga för att uppskatta det roliga. Annars blir det en form av rolighetsinflation. Ett tillstånd där det positiva inte är bra nog eftersom vi inte upplever motsatsen. Jag tror även att det leder till att vi blir sämre på motgångar. För oavsett hur gärna vi kan ta bort tråkigheter så kommer de aldrig helt att försvinna. Och hur hanterar vi de nya tråkigheterna när de lite plötsligt kommer med posten?

Vi har det så "bra" att vi riskerar vårt välmående eftersom vi blir dåliga på det obekväma och tråkiga. Så dåliga att minsta motgång blir väldigt svåra att hantera.

Löpningen påminner mig om detta varje gång. Apjobbigt eller underbart. Efter uppförsbacke kommer nedförsbacke. Soffan/vilan är alltid så mycket skönare efter en löptur osv.

Och naturligtvis. Mina skjortor som hänger där och som ingen annan i familjen verkar vilja ta hand om :)