Så är den äntligen här. Boken om Kristina Palténs löpning genom Iran. Jag har läst om henne och lyssnat på henne i olika poddar. I närmare tre år har jag väntat och längtat efter boken.
Förväntningarna givetvis skyhöga. Ändå kände jag på mig att jag inte skulle bli besviken.
Boken är jättebra!
Den handlar om rädslor och förutfattade meningar. Om medmänsklighet och glädje. Om tron på det goda och givetvis en del av det onda som tyvärr alltid finns. Om kärlek och givetvis lite löpning.
Jag hoppas verkligen att folk förstår att den här boken inte är en löparbok. Löpningen är redskapet som binder samman Kristinas upplevelser men absolut inget som det fokuseras på.
Jag för min del tycker givetvis att allt som har med löpningen att göra är av största intresse och hade gärna läst mer om det. Men jag inser att det i så fall är till en väldigt smal publik och då finns det andra böcker som berör det.
Nej, den här boken är så mycket mer än löpning. Det är en bok som borde läsas av alla. Kanske framförallt i dessa tider då vi har det så bra och tenderar att bygga upp rädslor för noll och ingenting.
Rädslor och oro. Känslor som vi så gärna har inför något som kanske aldrig inträffar. Så meningslöst och energikrävande.
Det gäller att ha perspektiv och för mig kommer Kristina Paltén för alltid symbolisera detta. Att som ensam kvinna springa genom ett helt land med en helt annan kultur och religion. Fantastiskt!
Nu väntar och längtar jag på att få se dokumentären....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar