Medicinering

På sätt och vis medicinerar jag varje dag trots att det ska mycket till innan jag stoppar ner läkemedel i min ädla kropp.

Läkemedel. Ursprunget till dem. Mat, örter, växter med mera tror jag på. Men att stoppa i mig de där kemiska produkterna i form av tabletter eller vad det nu kan vara... Nej, tack!

Jag tror på maskinen kroppen. Den är fantastisk i sin förmåga att anpassa sig. Om jag gör en rörelse jag inte är van vid tillräckligt många gånger kommer kroppen att säga ifrån. Träningsvärk. Reparera för att sedan stärka. Lite, lite. Det är därför jag inte ökar mitt personbästa i exempelvis armhävningar med mer än någon enstaka per gång. Likadant med löpning, cykling eller vad det än må vara. Sakta, sakta anpassar sig kroppen för vad vi utsätter den för och blir starkare.

Överhuvudtaget tror jag på tesen att det finns en poäng med att kroppen får uthärda och klara. Det är bevisligen bra att exempelvis träna, basta, fasta, frysa och det tänker jag ger en tydlig indikation på att kroppen minsann ska klara av sjukdomar själv också.

Huvudvärk, värk i största allmänhet, förkylningar och vad det än kan vara är i första hand ett sätt för kroppen att tala om för oss att någonting inte är bra. Precis som träningsvärken. Jag tänker att steg ett då måste vara att fundera över vad problemet kan bero på. Det kan vara en tillfällighet eftersom det sällan händer men om det är återkommande så nog tusan måste det finnas en orsak till problematiken. Lösningen måste vara att se över sin situation och analysera vad det är i ens vardag som kan vara orsaken.

För inte sjutton är det en lösning att knapra tabletter för att ta bort kroppens röst iallafall. Inte heller för att hjälpa kroppen att besegra det onda. Om kroppen gör det själv är det en klart större vinst. Den blir lite starkare. Risken kan istället bli att kroppen med läkemedel tror att den fungerar bättre och så blir konsekvensen den motsatta för att man har belastat något som inte är bra.

Vill du bli starkare och klara något vill du göra det själv och inte med "hjälpmedel". Inte tusan blir du starkare av att hoppa in i en bil och köra de tre sista kilometrarna när du har föresatt dig att springa milen? Jag är övertygad om att samma princip gäller kroppens immunsystem.

Samtidigt går det inte att vara kontrastlös. Hur sjuk ska man vara för att medicinera? Självklart finns det fog för att ta hjälp men inte för minsta lilla.

Och den största hjälpen är det förebyggande arbetet:

- Bra mat
- Sömn
- Träning
- Naturen
- Skratt
- Kärlek

Det här med att vara sjuk. Vad betyder det? Är det ett försämrat allmäntillstånd, feber, förkylning? Ibland tror jag att det är inställningen till symptomen som gör oss sjuka eller inte och den inställningen är jag säker på påverkas av hur väl vi sköter punkterna ovan.

Jag har varit lärare i 13 år och har totalt en sjukdag. Min fru tvingade mig att vara hemma efter en helg med magsjuka. Det svider fortfarande lite :) Våra barn är idag 8 och 10 år gamla. Vi har alltså gått igenom dagisåren och de sömnlösa åren. Det borde kanske heta bakterie- och virusåren förresten. Jag är dessutom lärare och jobbar på en skola vilket betyder människor och ännu fler bakterier och virus omkring mig. Ändå har jag hållit mig frisk. Klart att det då och då har uppkommit en och annan mindre förkylning men feber? Har vuxna människor det?

Under de här åren har inte alla punkterna ovan alltid varit bra. Men! Majoriteten av dem har varit bra och jag tror att det är det som har hållit mig frisk. Att alla punkterna numera sitter känns naturligtvis bra även om det inte är någon garanti.

Men, en förebyggande medicin är det allt.