Nete Hermansen tvingas till ett kvinnohem där hon får utstå alla sorters förnedring. Många år senare hämnas hon sina plågoandar. Mord som Avdelning Q så småningom gräver i vilket leder dem till insikter om övergrepp som påminner om nazisternas göromål under 1930 och 40-talen.
Boken är riktigt bra. Grundhandlingen är intressant och engagerande samtidigt som de två återkommande sidospåren från de tidigare böckerna i serien får lite mer utrymme. Framförallt överfallet Carl och några av hans kollegor råkade ut för något år före Avdelning Q skapades. Nyfikenheten om vad som hände och varför förstärks och jag tycker att det är stimulerande när man får en sådär lagom bit av kakan. Aptitretare som håller i sig och binder ihop bok efter bok.
Samtidigt är den underbara jargongen mellan Rose, Assad och Carl i toppform. Avsnittet om Assads kaffe till exempel, fick mig att skratta tårar och överhuvudtaget gillar jag den härliga lite råa humorn. För att inte tala om diskussionerna kring manliga och kvinnliga toabesök. Högklassigt!
Det här är en spännande, rolig och tänkvärd bok med ett slut som jag antar att Adler-Olsen var nöjd med. Det hade i alla fall jag varit.
Riktigt nöjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar