Mental energi

I somras förberedde jag mig inför Ultravasan genom att springa, springa och springa. Jag hamnade på en mängd som jag aldrig hade varit i närheten av tidigare. Fysiskt handlade det om att vara smart för att inte bli skadad. Långt och långsamt. Absolut inte fort eftersom det sliter på ett helt annat sätt. Matmässigt var det inte heller så mycket att fundera på.

Det var en speciell sak som hände under de här veckorna som fick mig att fundera lite extra över det här med vår mentala energi. Jag tänker att den är som vilken källa som helst. Den går både att ösa ur och fylla på.

Självklart var det ibland mentalt jobbigt att ge sig ut och springa men det fungerade ändå på ett tillfredsställande sätt. Det jag däremot inte klarade av under de här veckorna var mina obligatoriska armhävningar. De där 20-30 stycken som jag alltid gör innan duschen. Det gick bara inte. Det var självklart inget som hade med fysisk utmattning att göra. Det var helt och hållet mentalt. Jag orkade helt enkelt inte lägga mental energi på att göra en aktivitet som där och då kändes meningslös. Jag var motiverad till att springa, inte till att göra armhävningar.

Det jag har funderat på i samband med detta är just hur medveten jag är om vad det är som kostar mental energi och vad det är som ger mig energi. Jag är övertygad om att både inkomster och utgifter i det här sammanhanget kan vara väldigt individuellt även om det finns vissa givna som gäller alla.

För min del vet jag vad det är som ger mig energi. Vissa människor, skogen, motionen och boken för att ge några exempel.

Men jag tycker att det är svårare att analysera vad det är som stjäl energi.

Vissa saker är klockrena. Höga ljud, konflikter och stress är för min del givna. Usch! Givetvis har jag en ambition att undvika de situationer som stjäl energi och oftast tycker jag att jag är ganska duktig på det. Ändå kan jag känna mig lättirriterad och lynnig.

Varför?

Jag vill verkligen inte befinna mig i det tillståndet och det irriterar mig lite extra när det blir så. Jag tycker nämligen att jag har analyserat de här sakerna och ändå går jag inte omkring i ständig harmoni.

Kanske ett något högt uppsatt mål men varför inte?

Slutsatsen är att jag ännu inte är fullständigt upplyst vad gäller vad det är som ger mig energi och vad det är som stjäl energi ifrån mig. Det finns en utvecklingspotential som i sig kanske ändå är lite upplyftande. Att sträva mot uppsatta mål, att vara på väg och utvecklas är väldigt tillfredsställande. Och vad gäller just den mentala balansen tröstar jag mig med att det ändå tog Buddha några år att nå nirvana.