I bilen på väg till jobbet. Mörkt och regnigt. November! Krypaundertäcketväder.....
Men. Beslutet redan taget. Jag ska hoppa ur bilen om en stund och springa den sista biten. I skogen, i gyttjan. Bara det hinner ljusna lite till.
Kropp och huvud syresätts. Ansträngningsnivån är bekväm och hela jag njuter i fulla drag. Tankarna far iväg och jag landar i just det där med att varje situation verkligen kan tolkas precis hur man själv vill.
Det går verkligen att omfamna alla situationer. Göra det bästa av dem. Hitta ljuspunkten. Myset i höstrusket med filtar och tända ljus. Eller som idag. Pisseblöt morgonlöpning som ger så mycket energi.
Allt måste inte alltid vara bra. Jag tror till och med att det finns en verklig anledning med att det inte ska vara bra jämt. Men det hindrar mig inte från att ta mig an olika situationer med ett positivt förhållningssätt. Sen om det handlar om väder och vind eller annat kvittar.
Jag tror att att det till viss del är en träningssak. Att se möjligheter och kanske till och med lura sig själv till ett positivt tänkande.
Att löpa till jobbet idag var inte ett impulsivt beslut. Det var planerat sedan flera dagar. Hur hade jag känt mig om jag suttit kvar i bilen? Klivit ut det varma och goa och fått vind och regn i ansiktet? Lite fruset och huttrande. Huvudet lite negativt men längtande till belöningen i kväll istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar