Ljubomir Vranjes berättar som sin stökiga uppväxt och sitt handbollsliv. Det blir många skratt men även lite känslosamt när han lyfter problematiken med den depression som han i omgångar lider av och att familjelivet inte har varit en dans på rosor.
Som idrottsbiografi håller boken ingen högre klass då den är väldigt enkelt skriven med få djup och få budskap men jag tycker att den är intressant. Delvis beroende på hans ursprung men även för att han är göteborgare och en person i det svenska handbollslandslaget som har stuckit ut. Mycket om det som skrivs om hans karriär som spelare har jag ju tittat på och engagerat mig i. Då blir det onekligen roligt att ta del av hans perspektiv. Spelarnas poängtävling under intervjuer var verkligen en höjdare. Dessutom berättar han om en barndomsvän som jag tror att att jag känner. Det måste jag kolla upp...
Däremot är hans tränarkarriär märkligt nog knappt uppmärksammad i Sverige. Hur är det möjligt med tanke på hur framgångsrik han har varit?
Boken är läsvärd liksom de flesta böcker som på ett eller annat sätt handlar om förebilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar