Inlopp, utlopp, vass, brygga.....
Igår höll jag på att krocka med en lastbil. Rullandes på mina rullskidor närmade jag mig en mycket öppen korsning. Jag är i en nedförsbacke som planar ut. Farten avtar och med kanske 50 meter kvar till korsningen ser jag att han kommer i långsam majestät. Jag låter bli att staka. farten sjunker ytterligare. Söker ögonkontakt och viftar för säkerhets skull med armarna. Hinner tänka att han kanske inte ser mig. Med 10 meter kvar till korsningen är det inte längre någon tvekan. Min fart är obefintlig men likväl går det inte att bara stanna. Allt som oftast handlar det i sådana här lägen om att väja undan.
När jag så småningom blir skicklig nog och inte behöver lägga allt fokus på att inte ramla ska jag banne mig sätta staven i plåten eller rutan på de ouppmärksamma och nonchalanta i trafiken.
Mmm, vad bra jag skulle må då. Framförallt med vetskapen om att de aldrig skulle hinna ifatt mig....:)
Tänkte lite extra på den här händelsen när jag sprang till jobbet i morse. Tänkte på det där med ett trafikkort istället för ett körkort. Ett trafikkort där alla som ska transportera sig i trafiken i sin utbildning ska ha åkt bil, cyklat och kanske till och med rullskidat lite. Så mycket mer förståelse och hänsyn det hade lett till. Kommer aldrig hända.
Tänkte även på Anslagstavlan och informationen vi fick därifrån. En del satte sig verkligen.... Kanske att man skulle göra en liknande insats idag. Men nej, det går ju inte. Information äts upp av all annan information. Djup försvinner till förmån för mängd och det extrema. För att nå ut idag. För att folk ska se och ta till sig så måste det förutom att vara konkret även gärna sticka ut. Det extrema regerar.
Det informativa är det ingen som orkar med. Det ska vara roligt och/eller motbjudande och ju mer vi tar emot av den varan desto mer härdade blir vi. All publicitet är bra publicitet. Tas det inte bra emot eller rättare sagt förkastas tillräckligt kraftigt är det bara att säga förlåt eller säga att man inte menade riktigt så (som vilket barn som helst). Gränserna förskjuts. Det extrema förskjuts.
Är det därför de högerextrema vinner mark och dårar blir presidenter? Vi är grodan i vattnet som sakta sakta vänjer oss vi ett annat klimat.
Vad kan få oss att vakna? Det svarta i mig tror på något riktigt hemskt. Hoppas det inte blir så. Det kanske till och med är så att vår egen girighet kan rädda oss. Ekonomin är global och kräver samarbete och då brukar vi vara beredda att se både lösningar och möjligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar