Györgys tillvaro i Budapest bryts upp när han 1944 blir skickad till koncentrationsläger. Först Auschwitz, därefter även Buchenwald och Seitz.
Jag har läst en hel del liknande skildringar och med tanke på vad jag har för jobb känner jag naturligtvis inte till allt men ändå en hel del om förintelsen. Jag har även haft förmånen att få göra tre studieresor till just Auschwitz. Ett berikande man inte kan läsa sig till och som fler borde få uppleva. Det faktum att jag har varit på plats gjorde en del av läsandet extra intressant eftersom jag verkligen har sett en del av vad som beskrivs.
Innehållet i boken är givet men det finns ändå två saker som utmärker sig. Först och främst är den skriven på ett väldigt annorlunda sätt. Det finns hela tiden en aura av omedvetenhet. Som om huvudpersonen inte begriper vad det är som sker. Är det ironi eller självbevarelsedrift? Ibland får jag för mig att det är lite både och, ibland har jag ingen aning. Det andra är att pojken blir sjuk/skadad och hamnar på "sjukhuset". Där blir han vårdad och ompysslad på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Det är helt enkelt inte riktigt den bilden jag har av förintelseindustrin. Oavsett om det var ett förintelseläger eller koncentrationsläger trodde jag inte att man besvärade sig så mycket med att ta hand om de internerade.
Att boken är skriven i "jagform" är i sig inte så märkvärdigt men det faktum att texten är nästan helt utan dialoger gör den väldigt kompakt och ibland jobbig att ta sig igenom.
Sammantaget en bra bok men det är lite som att cykla. Har man väl läst en bok med det här temat får man inte ut så himla mycket mer av en till. Och ja, det blir minst ytterligare en resa till Auschwitz. Jag ser det nämligen som mitt föräldraansvar att ta dit mina grabbar när de är mogna nog.
För övrigt kan jag med stolthet konstatera att jag har lyckats ta mig igenom en Nobelpristagare till...:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar