Höjdmeter har hittills inte intresserat mig så mycket. Det är ju vanligt att tävlingar förutom banprofil även är tydliga med hur många höjdmeter det är fråga om. Så även i Aten senast och naturligtvis var det något som diskuterades friskt i grabbgänget.
Jag har vid sådana här tillfällen alltid varit lite lagom intresserad och egentligen inte brytt mig så mycket. Lite nonchalant har jag tänkt något i stil med att jag bor och är uppvuxen i Partille. Det där med backar kan jag. Samtidigt har min okunskap gjort sitt. Jag har inte haft något att utgå ifrån och därför inte blivit klokare av att få veta att en tävling har si och så många höjdmeter.
De senaste veckorna har jag haft för avsikt att råda bot på detta och pillat lite med inställningarna till min puls/gpsklocka. Lagom engagerad har det inte gått så bra och först idag lyckades jag. Dagens uppdrag blev därför "skaffamigenreferens".
Det blev Partille ner och upp och förutom att mäta längden på backarna fick jag nu även lite koll på det här med höjdmeter.
900 höjdmeter på drygt 13 kilometers löpning är nog ganska mycket och nu är jag något klokare än tidigare.
En rolig detalj var det annorlunda perspektivet. I vanliga fall har jag alltid lite ångest när jag springer nere i dalen och funderar över vilken av alla djävliga backar jag ska ta mig upp för den här gången. Idag hade jag bestämt mig för att ta mig upp för de flesta och därmed fanns ingen ångest.
Logiskt sett borde det bli lättare nästa gång jag ska ta mig upp. Då vet jag att jag bara ska ta mig upp för en av dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar