Andra världskriget rasar fortfarande och i Blå stjärnan är det döttrarna Lauritzen som är i fokus och framförallt då Johanne som jobbar åt både Hjemmefronten och brittiska SOE. Kuriren blir spion och hon får uppdrag både på hemmaplan i Sverige som i Norge och England.
Jag vill försöka vara rättvis och om man inte har läst så mycket Guillou tidigare tror jag att det bara är att slita åt sig boken och eventuellt njuta. I så fall behöver man inte läsa mycket längre än hit.
Men har man en längre relation till Guillou vill jag sätta upp ett varningens finger.
Boken går på tomgång och det händer inte speciellt mycket. Visst har den sina sidor men jag kan inte komma ifrån att kritisera den riktigt kraftigt. Borde man som författare inte vilja utvecklas? Den här boken är verkligen en kopia av allt annat Guillou har skrivit. Så fantasilöst! Är det så enkelt och bekvämt att producera enligt samma mall som vanligt eftersom det fungerar? Eller i alla fall har fungerat?
Varför måste det alltid vara "von Oben" med viner och intellektualism och supermän, förlåt, jag menar naturligtvis superkvinnor till huvudpersoner. Jag börjar undra om Guillou har någon form av mindervärdeskomplex. Dessutom känns det som om han hyllar sig själv genom huvudpersonerna. Ett exempel är när han låter en bikaraktär heta Edmund Dantes. "Ah, vilken kul grej" tänker jag, ända tills han ska ha en stor litterär genomgång av Greven av Montecristo. Varför då? Hade han inte bara kunnat låta det bero. Och för vem är genomgången? Min känsla är att han ska visa sig på den styva linan som med så mycket annat istället för att skriva för läsarens skull.
Likadant är det med flörten med alla feminister. Det blir lite fånigt när det i boken inte finns en enda vettig karl. Alla är tydligen mindre begåvade och tänker inte med annat än underredet. Är detta kompensation för tidigare kritik?
Beklagligt klarar jag inte av att bortse från allt bekant och störande. Egentligen är det ingen dålig bok och bara det faktum att fokus ligger på Sverige - Norge under kriget är intressant.
Jag har fått mig en rejäl Guilloutörn och är mycket tveksam till om det blir något mer från hans skrivmaskin. Jag är nämligen inte intresserad av att läsa för att såga och risken känns stor för mer av den varan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar