Kreta under andra världskriget. En tysk general blir kidnappad av några brittiska agenter med stor hjälp av ett antal infödda kretenesare. Trots ett massivt sökande undkommer de och smugglar så småningom ut generalen från ön. Hur lyckades det med det? McDougall försöker få en bild av hur det hela gick till och finner samtidigt en insikt i vad han kallar naturlig träning.
Denna sanna händelse och sökandet efter människans förmåga till styrka och uthållighet är grunden i McDougalls bok Kraftprovet.
Naturlig träning innebär i princip att vi ska gå tillbaka till ursprunget i våra förfäders rörelsemönster. De jagade, klättrade, gömde sig och flydde. De låste inte in sig på ett gym för att få "snygga" muskler. Istället var de vältränade snabba, smidiga, uthålliga och funktionella. Förutom att kunna löpa ställdes stora krav på att kunna anpassa sig till sin omgivning. Om vi idag skulle översätta det till moderna träningsformer skulle det mer likna barnens lek i skogen och på lekplatser samt parkour.
Förutom träningen är McDougall även inne på kost, vätska och sinnelag. Det mesta är inga nyheter men så vill jag också tro att jag är väl insatt i dessa "nyagamla" tankar. Intressant är det och det som kickar igång mig rejält är också det jag vet minst om.
Under vårt hudlager har vi någonting som heter fascia eller bindväv. Det är ett gummiliknande "organ" som fungerar som en helhet i vår kropp. Det är inte bara våra muskler som får oss att kunna hoppa och springa. Fascian fungerar som ett gummiband som vi kan sträcka ut för att få en skjuts i den riktning vi vill. Jag tänker på uttrycket att ta i ända från tårna. Även det faktum att våra rörelser kräver en balans och en samhörighet mellan olika kroppsdelar. Detta är i sig en självklarhet. Du kan inte springa på ett vettigt sätt utan att samtidigt veva på armarna. Ska du hoppa högt kan det vara lämpligt att först ta sats genom att böja på benen och sedan skjuta ifrån. Det vill säga att aktivera kroppens gummiband... Och det är detta med fascia som är nytt för mig och därmed vansinnigt intressant. Det häftigaste är att fascian liksom våra muskler anpassar sig efter hur vi rör oss eller i värsta fall inte rör oss. Med tillräckligt mycket träning kommer rörelserna per automatik. En skicklig knivkastare på en cirkus siktar inte på ett medvetet plan. Kroppen/fascian känner igen och vet vilken rörelse som ska göras. Är barns kordination och motorik en del av detta? Efter tillräckligt mycket övning blir rörelser mer naturliga och självklara? Eller varför finns det annars tonåringar och även vuxna som knappt kan springa? Det kan i vissa fall se så extremt onaturligt ut att det nästan blir komiskt. Kan det vara så mycket annat än att deras fascia inte har tränats eller anpassats till det beteendet oavsett om de är "vältränade" eller inte?
Mitt i läsningen insåg jag att jag hade stött på det här med fascia tidigare. Det tog ett tag men tillslut kom jag på att det var från Johan Renström och Hjärnfysikbloggen. Den gången begrep jag inte så mycket och läste därför lite lagom noga. Nu trillade polletten ner och jag kunde återvända till Renströms inlägg med ny motivation och begrep plötsligt på ett helt annat sätt.
Till en början var jag lyrisk över den här boken. En historiskt verklig kidnappning och en massa tankar och teorier om träning. Kan det bli mycket bättre?
Tyvärr blir det sämre. I sin ambition att porträttera en herrans massa människor tappar McDougall fokus och det blir stundom spretigt och ganska ointressant. Jag tycker det är så synd. De bra bitarna i boken är av högsta klass men tyvärr är inte helheten tillräckligt bra för att boken ska platsa bland de bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar