1443 är England i ett stort behov av en långvarig fred. Den svage kung Henry VI går med på att ge upp de flesta av Englands landområden i Frankrike och samtidigt äkta den franska adelskvinnan eller kanske flickan, Margaret av Anjou. Detta beslut leder till en rad konsekvenser där engelsmän tvingas fly från Frankrike. Utan stöttning från London vänder de sin ilska mot kungen. Samtidigt är det många i adeln som irriteras över kungens svaghet och intrigerandet börjar för att få honom avsatt.
Inbördeskriget, det som även kallas Rosornas krig är igång.
Äntligen en historisk roman igen. Äntligen Conn Iggulden igen.
Storpolitik blandas med den lilla människans öde. Iggulden är skicklig på att få med karaktärer från alla sociala plan och det som slår mig och som känns ovanligt är att egentligen ingen av huvudkaraktärerna blir min. Vem ska jag hålla på egentligen? Jag vill påstå att alla karaktärerna är så komplexa med både positiva och negativa sidor att min roll som läsare blir underlig. Supporten puttas bort och observatören tar plats istället. Detta förhållande kan man givetvis se olika på. Antingen är det en styrka med denna dualism eller så är det en nackdel eftersom det är så härligt att få vara en engagerad supporter. För min del är det inga problem med att den jag "håller på" i boken har sina sidor men i Stormfågel får mitt engagemang sig en törn. Jag tror det beror på att de negativa sidorna blir för stora. Minusdelen väger helt enkelt över.
Det som nästan engagerar mig mest är den historiska bakgrunden längst bak i boken. Himla intressant!
Boken är bra men håller tyvärr inte den klass jag hade hoppats på. Fortsättning följer även om jag inte kommer ha bråttom dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar