Han har alltid funnits där. Frenetiskt tuggande på sitt tuggummi, ganska ofta kokande av ilska och nästan alltid som en vinnare. I mina ögon finns det i princip ingen annan manager som är i närheten av hans bedrifter. Bara det faktum att han har lyckades hålla sig kvar på samma position i Manchester United i så många år är helt fantastiskt. Framförallt med tanke på hur länge det har varit populärt bland Europas toppklubbar att byta tränare åt höger och vänster. Visst har hans framgångar hjälpt att hänga kvar men det har inte alltid gått bra.
Min fascination av denne man har alltid grundat sig i att han har verkat ha en alldeles unik "vinnaraura" omkring sig. Oavsett spelarmaterial har det ibland känt som om hans lag inte har kunnat stava till annat än vinst och gärna genom att avgöra i slutet på matcherna.
Denna känsla blev inte sämre av att Manchester United krackelerade fullständigt när han lämnade över till David Moyes. Minns att jag tänkte att, nu myser gubben. För även om han var kvar i klubben så måste egot ha fått sig en kick när det blev en sådan tydlig skillnad i lagets prestation utan honom själv vid rodret.
Min nyfikenhet var alltså stor när jag började lyssna på boken. Till en början är den faktiskt inte jätteintressant. Många för mig okända namn hyllas och det engagerar inte men så fort han ger sig in på fotbollen blir det himla intressant och roande. Matcher, spelare och hans syn på sin omgivning är väldigt givande att få ta del av och jag inser att den bild jag har haft av honom verkar stämma ganska bra. Stenhårt auktoritär och skicklig. "Ingen spelare får bli större än klubben. Ingen spelare får ta över omklädningsrummet."
Han hyllar och sågar och är direkt dräpande mot en del av de spelare, tränare och för all del domare som har stått i hans väg. Underhållande!
En bit in i boken blir det väldigt tydligt att det kan vara läge att förhålla sig kritisk till ganska mycket av det han berättar. Många situationer och rent av anekdoter är ju tvivelsutan hans egna upplevelser och de är naturligtvis väldigt subjektiva. Detta kan vara lite svårt att tänka på när han berättar om saker man inte har någon egen bild av. Hans sanning riskerar då att bli min. Men när han tokhyllar Ronaldo och ger ursäkter och förklaringar på att mannen i fråga inte längre filmar vaknar jag till.
Njae, håller inte riktigt med dig Alex....
Han berättar om en hel del spelare i boken och Eric Cantona nämns vid ett flertal tillfällen men jag saknade verkligen en mer genomgående bild av denne legend. Hoppades in i det sista att han skulle berätta mer om just Cantona, men tyvärr inte. Synd! Man kan inte få allt...
Har man upplevt den Europeiska toppfotbollen från 80-talet och framåt som jag har, så måste den här boken läsas...
Gillar för övrigt att han berättar om sin uppfostran och därmed sitt behov av att skrapa rent på sina barnbarns tallrikar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar