Så var det äntligen dags för den planerade resan. En veckas semester på Kap Verde skulle kombineras med framförallt löpning. Jag lekte med tanken att göra en "Murakami", 10 kilometers löpning varje dag. Jag vågade inte ha det som ett konkret mål eftersom jag innerst inne misstänkte att jag muskulärt (vaderna) inte skulle klara av det.
På flygplatsen får jag syn på en bekant siluett. Det är J från Solvikingarna. Ska han också till Kap Verde? J är jag ytligt bekant med och han är en av de där snabba gasellerna jag inte riktigt rår på. Torsdagar när vi har tröskelpass är han alltid i den snabbaste gruppen. Gruppen som allt som oftast är för snabb för mig. Efter att ha hälsat på honom får jag reda på att vi faktiskt ska till samma ställe och han verkar positiv till att springa morgonen därpå klockan sju. Även han verkar vara ute efter mängdträning vilket får mig att hoppas att jag inte ska sinka honom allt för mycket.
Vi får sju dagars underbar löpning tillsammans. Dag fem är vi dessutom tre. J har fångat in ytterligare en löpare, Mattias från Jönköping.
Vi springer på sand
och jord,
över terräng med mängder av stenar, asfalt
och snorhala kullerstenar
och vi får en bild av ön"utanför" hotellkomplexet. Till min oerhörda glädje och förvåning håller kroppen. För det blir inte några 10 kilometer per dag och det blir inte något lugnt tempo. Allt som oftast avslutades varje dag med underbara tempohöjningar. Jag insåg till min glädje att vi sprang i en fart som jag inte förväntade mig att jag skulle klara av. Och kroppen höll!!!
Sju dagars löpning resulterade i 102 kilometer och jag känner mig så in i helsike stark, nöjd och välmående. Förutom de roliga siffrorna visade sig den ytligt bekante J vara en väldigt sympatisk människa och utan hans sällskap hade jag inte kommit i närheten av 102 kilometer. Sällskapet är så viktigt.
Sista dagen var jag bara tvungen att att plocka av mig löparskor och strumpor för att få löpa några kilometer i sanden. Härligt, jobbigt och fullständigt overkligt. En viss skillnad mot hur det är i Göteborg februari månad...
Varje morgon smög jag ut från rummet cirka 06:40. Tog mig en kaffe på uteserveringen och njöt. Njöt av miljön, fågelkvittret och lugnet. 07:00 studsade vi iväg. Efter avslutat pass var det frukost och tid med familjen. Mycket bad, sol, god mat och trevligt umgänge. Total harmoni.
En fantastiskt härlig semester som jag kommer att ha med mig länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar