I höstas föreslog min bror att vi skulle prova på Göteborgsklassikern. Det vill säga "Hisingen runt" (50 kilometer på cykel), "Göteborg simmet" (1000 meter simning i Delsjön och Finalloppet (10 kilometers löpning i Skatås).
Idag var det dags för Hisingen runt. Sträckan skrämde mig inte eftersom jag i flera års tid har cyklat liknande sträckor lite då och då. Däremot var det första gången jag skulle vara med i en cykeltävling så lite spännande var det att se vad det skulle innebära.
Det blev en fantastisk upplevelse. Att det kan vara en sådan stor skillnad att cykla ensam till och från jobbet jämfört med att delta i en tävling. Här kunde jag krypa ihop bakom folk och trampa på i "vindskugga" och det fanns massor av cyklister att köra om och ikapp. Det faktum att vi var två gjorde, förutom att det var oerhört trevligt, att vi kunde hjälpas åt och därmed hålla uppe farten och tempot. Och förmodligen var det just farten som gjorde att det var så roligt. Genomsnittshastigheten låg cirka fyra kilometer i timmen fortare än vad jag normalt brukar ha. Nu när jag skriver detta låter det inte så mycket men upplevelsen var desto häftigare. En annan mycket stimulerande faktor var att köra om alla fina cyklar. En del människor har fina och dyra cyklar som de även rent fysiskt har nytta av. Det kan alltså köra på rätt fort. Andra har bara en himla fin cykel ;)
En annan reflektion är att hur fort jag än tycker att jag kör finns det alltid de som köra fortare och så länge det inte är en gubbe med "ölmage" kan jag acceptera det. För övrigt är det intressant att det är så många av dessa cyklister som är duktiga men ändå besitter just denna ölmage. Jag undrar vad det kan bero på.
Himla kul var det och nästa moment blir 1000 meter simning och det ser jag både fram emot och inte. Alltid kul med tävling men simning är verkligen ingenting jag blir upphetsad av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar