Som vanligt kör Arne Dahl två parallella historier som inte verkar ha något samband. Inledningen av boken är bitvis riktigt motbjudande. En pojke hamnar på en fängelseö som han snart inser är en kannibalö. "Samtidigt" tar en plastkirurg livet av sig, eller blir han rent av mördad? Fler mord begås och Opcopgruppen får händerna fulla. De parallella historierna dras sakta men säkert ihop samtidigt som jakten på en seriemördare leder till upptäckten av en annan.
Vissa delar i början av boken är faktiskt lite sådär. Den här gången är det inte att jag inte förstår utan bara det faktum att vissa delar byggs upp långsamt. En bit in är det dock högsta klass enda till slutet. Arne Dahls fantastiska förmåga att få till en deckare med spänning i all samhällskritik, historia, politik och personskildringar är djupt imponerande.
Jag tycker att Hela havet stormar är bättre än Viskleken och en stor anledning till detta tror jag är att de nya karaktärerna är inkörda. En annan är utan tvekan att han tar tag i några av de lösa trådarna han lämnade efter sig i Viskleken.
Måtte han aldrig sluta skriva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar