Jag har egentligen aldrig velat läsa Zlatans bok. Min uppfattning om honom har varit klar och då menar jag givetvis Zlatan som fotbollsspelare och ingenting annat. Personen Zlatan vet jag ingenting om även om det verkar ha lyst igenom när jag har sett honom på fotbollsplan.
Jag både gillar och ogillar honom. Han kan vara fullständigt fantastisk på plan samtidigt som han har en annan sida som jag har svårt för. Det som har irriterat mig är att han är så ansvarslös i sin egenskap som idol och fotbollsstjärna. Mängder med ungdomar ser upp till honom och jag tycker inte att han är någon bra förebild.
49 kronor på bokrean gjorde dock sitt samtidigt som jag naturligtvis var nyfiken. Nyfiken på hur han har resonerat, vad han har att säga om med- och motspelare samt andra individer han har stött på i sin karriär. Till exempel anser jag att han i princip har prostituerat sig i alla sina klubbyten. Min uppfattning har varit att han enbart har varit på jakt efter pengar och "lättköpta" titlar. Skulle min bild förändras eller inte?
Boken som helhet är utan tvekan intressant. Det är ju en pojkdröm han har förverkligat som jag själv inte lyckades med. Jag tycker att jag får en god uppfattning om han uppväxt, hans beslut och hur han har resonerat.
Efter att ha läst ut boken och funderat lite extra är dock min uppfattning om Zlatan Ibrahimovic oförändrad. I mångt och mycket tycker jag att han resonerar som ett barn. Det är väldigt egocentrerat och alla ska respektera och förstå honom i hans handlingar samtidigt som han själv inte tänker längre än vad näsan räcker. "Det var ju inte så allvarligt" och "det måste folk förstå" och liknande kommentarer är väldigt vanliga i boken. Han ser sig själv som en bra förebild i den egenskapen att han lyckades trots sin uppväxt och liknande. Det tänker jag absolut inte ta ifrån honom men jag tycker inte att man kan stanna där. Det finns så mycket mer. En idol som örfilar motspelare till höger och vänster, skallar och beter sig och som har som ursäkt/argument att han måste vara förbannad för att vara bra på plan håller inte i mina ögon.
Det Zlatan glömmer eller inte verkar tänka på är hur det skulle ha sett ut om alla höll på så. Hur många idoler finns det inte som har vuxit upp i liknande förhållanden och mycket värre men ändå har skött sitt jobb fullt ut? För det är ju ett jobb han har och många av de signaler han har sänt ut under sin karriär tilltalar inte mig och inte fotbollen heller. Det går inte at få ihop ett lag av elva individualister. Det går inte heller att bygga ett lag med elva individualister som dessutom anser sig ha rätt att bete sig hur som helst. Att Zlatan inte har förstått det förvånar mig inte efter att ha läst hans bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar