En indisk pojke hamnar efter ett skeppsbrott på en livbåt tillsammans med en tiger. Det bara måste man läsa!
Pi är en pojke som växer upp i en djurpark. Hans far äger djurparken och det gör naturligtvis att Pi har goda kunskaper om hur djuren lever och beter sig. Utöver detta är Pi i ett stadie av ett själsligt sökande. Han är nyfiken på religion och hamnar i den situationen att han anser sig vara hindu, muslim och kristen samtidigt. Detta blir riktigt underhållande när han en dag träffar sina tre läromästare samtidigt. De tre kastar skit på varandras religioner så att jag skrattar högt samtidigt som Pi blir mindre och mindre av förlägenhet.
Tyvärr känns denna inledning om än nödvändig fruktansvärt lång. Efter ca 100 sidor kommer vi äntligen till skeppsbrottet. Pi hamnar i en livräddningsbåt tillsammans med en hyena, en apa, en zebra och en tiger och det är här boken börjar på allvar. Hur ska han klara detta? Jag vill egentligen inte avslöja för mycket men tiden på båten är fantastisk att läsa om på flera sätt och hela tiden finns hotet mot Pi´s existens hängande över handlingen.
Jag är lite halvt lyrisk över den här boken men jag har svårt att egentligen säga varför. Det är något med hela storyn som är väldigt gripande. Sen om det är den disneyinspirerande handlingen med djur och människor som samspelar eller om det är miljön vet jag inte riktigt. Däremot är det definitivt slutet. Slutet av boken höjer helheten till en helt annan nivå. Det är inte ofta jag får den känslan. Så här i efterhand får det mig att tänka på filmen De misstänkta. Och då vill jag påpeka att jag menar slutet på filmen respektive boken och inget annat.
Nu måste jag se filmen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar