Cirkeln har legat på nattduksbordet i ett antal månader och när jag såg att del två, Eld fanns med på bokrean tänkte jag att det kunde vara lämpligt att ta mig an Cirkeln för att veta om Eld ska inhandlas eller inte.
Boken börjar med mordet på Elias och det som fångar mig här är två saker. För det första "tvingas" han att begå självmord av en inre röst. Det i sig är lite intressant eftersom jag vet att det kommer att finnas en hel del övernaturliga inslag i boken. Det andra är att jag förvånas över att jag blir så obekväm av det jag läser. Elias bortgång berör mig verkligen och jag undrar varför. Jag har ju läst många böcker där en del av dem verkligen tar upp otäcka händelser men jag kan inte minnas att jag speciellt ofta har fått en liknande känsla.
Hursomhelst är handlingen intressant och fortsätter så boken igenom. Jag är hela tiden tämligen intresserad av vad som kommer att hända men boken som helhet är jag inte jättenöjd med. Jag tror att det finns två förklaringar till det.
För det första ligger händelserna hela tiden på en lite tam eller banal nivå. Jag känner att jag inte riktigt får fram rätt ord för att beskriva vad jag tycker. Förmodligen hör känslan ganska mycket ihop med att jag påfallande ofta reflekterar över att detta känns väldigt mycket som en ungdomsbok (vilket det visserligen är men det blir för tydligt för ofta). Språket, konflikterna och händelserna hade förmodligen fångat mig för 20 år sedan, men inte idag.
Efter drygt halva boken inser jag att huvudkaraktärerna enbart är tjejer. Jag ogillar att dela in böcker i "kön" men jag ställer mig ändå frågan om min uppfattning om boken hade varit annorlunda om jag varit kvinna.
Det blir ingen Eld på bokrean...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar