Att skriva av Stephen King

Lite självbiografi och en hel del tips om skrivande.

Jag har inga författarambitioner men tycker om att skriva och har ju gjort det i ett antal år nu. Skrivtipsen är intressanta men inget jag direkt lusläste. Jag fångades mer av den självbiografiska delen i boken och de delar när King kommenterar de böcker han skrivit som jag faktiskt läst. Lite synd att jag inte läst fler av honom samtidigt som jag mycket väl vet varför jag inte har gjort det. Jag tycker verkligen om de av Kings böcker som inte är en massa skräck och "splatter" men de är ju tyvärr i minoritet.

Klart läsvärd bok och vem vet. Kanske att jag en dag återkommer till den. Två av de viktigaste tipsen han ger är att läsa mycket och att skriva mycket. Något jag ju faktiskt ägnar mig åt. 

Svenskarna och deras fäder de senaste 11 000 åren av Karin Bojs och Peter Sjölund

Trevlig bok som med hjälp av arkeologi, skriftliga källor och framförallt den nya DNA-tekniken berättar om Sveriges historia utifrån ett folkvandringsperspektiv. Varifrån har folk kommit och när?

Sverige är alldeles tydligt precis som alla andra länder en fantastisk genetisk mix av människor och det är fascinerande att få veta hur mycket DNA-tekniken kan berätta för oss. Extra roligt också när den ibland bekräftar skriftliga källor och äldre teorier. Givet också att en hel del saker omkullkastas och hamnar i nytt ljus. 

Boken är som sagt trevlig och lättläst men känns också lite ofärdig. Vad händer när ännu fler människor väljer att DNA-testa sig? Blir lite sugen för egen del.

Mitt vaccinationsprogram

Utomhustid varje dag - Ljus, syre, rymd och rörelse.

Träning varje dag. 

Sömn - Regelbundna tider. Ca 8h per dag. 

Mat - Lagat från grunden och givetvis oprocessat. Lågt intag av kolhydrater. Kött, fågel och fisk, inälvsmat och mycket sallad och grönsaker. Mycket mättat fett. Fokus på inflammationsdämpande råvaror såsom vitlök, ingefära och gurkmeja. Dricker hemmagjord buljong varje vecka. Syrade grönsaker såsom surkål och kimchi varje vecka. 

Periodisk fasta - I princip aldrig frukost vilket innebär en fasteperiod på ca 18 timmar förutom en dag i veckan då det blir ca 24 timmar. 

Kyla och värme - Kallbad minst en gång i veckan och kalldusch när badet mister sin kyla. Gärna bastu men tyvärr något som inte blir av så ofta på grund av begränsad tillgänglighet.

Stressfritt - Begränsat med skärm. Mycket bokläsning. Försöker undvika tidspress. 

Medvetet "bakteriesökande" - Vågar inte riktigt skriva vad detta innebär i praktiken såhär i pandemitider men syftet är att tillåta kroppen att bekämpa tillvaron med bakterier. Jag tror inte att en steril omgivning är bra. Immunförsvaret behöver träning för att fungera. 

Tillskott - Torskleverolja och cellexir vintertid och magnesium året runt. MCT-olja och kokosolja varje dag.

Positivt tänk och meningsfullhet - Letar efter bra och glada saker varje dag. Har tack och lov en oförmåga att överlag känna någon egentlig oro eller rädsla över saker och ting.

Ständig reflektion och analys - Vad mår jag bra av och inte? Vad ska jag ha mer av i mitt liv? Osv...

Meditation/Andning - Tider med djupandning varje dag.

Alkoholfri - Alltid.

Vårt immunförsvar är komplext och påverkas av så oerhört många olika saker. Både mentala och fysiska delar som jag gör allt jag kan för att sköta och orsaken är enkel. Det får mig att må bra i vardagen. Det ökar chansen för att jag ska må bra i framtiden och det gör mig motståndskraftig för all form av sjukdom. Det finns inga snabba lösningar. Punkterna ovan har i sin helhet inte sett exakt likadan ut genom åren. Saker har lagts till och tagits bort men kärnan har varit samma under många år. 

Kvittot är tydligt - Jag är aldrig sjuk.

Visst, det kan komma känningar i näsa och hals ibland (tror att senaste tillfället var förra hösten) men det bryter i princip aldrig ut. Tendenser till huvudvärk händer. Men feber!? Har vuxna människor det? 

Det här är vaccination för mig. Den där andra formen anser jag är en sorts medicin att fundera på att ta om jag verkligen behöver den. Allt som oftast är det inte någon svår fråga att ta ställning till. 

Sömngåtan av Matthew Walker

Varför sover vi? Hur sover vi? Hur påverkas vi av vår sömnkvalité? Vad kan vi göra för att sova bättre?

Boken tar sin grund i evolutionen och förklarar varför alla djur och människor behöver sova. Varför vi sover på olika sätt och vad det kan beror på. Till exempel sover vi människor inte alls på samma sätt som primater. Varför då med tanke på hur lika vi är genetiskt? Och varför sover vi så olika beroende på ålder? Hur individuell är sömnen? Klarar v i oss på 6 timmar per natt och kan man sova ikapp på helgen?

Med stöd av mängder med olika experiment på både djur och människor får läsaren i den här boken en rejäl inblick och svar på mängder med frågor som har med vår sömn att göra. 

Jag tycker att boken är väldigt bra och intressant. Den är lättläst och väldigt motiverande att läsa med tanke på hur viktig vår sömn är för vår hälsa. Den känns också oerhört aktuell med tanke på att så många har så stora bekymmer med sin sömn. Den hade kunnat vara kortare. Det finns ett par partier i boken som jag inte tycker ger så mycket. Mest för att det då berör perifera saker och problem som berör ytterst få. 

Budskapet är tydligt. Vår sömn ska vi definitivt högprioritera.

"Lev för fan"

2018 genomförde Camilla Johansson Kalmar Ironman. Detta trots att hon hade en obotlig cancer. Hennes tanke och motto var "Lev för fan". 

Jag lyssnade på henne i en podd (Coltings nakna sanning avsnitt 219) det året och blev väldigt tagen av hennes berättelse och sätt att tänka. I december 2019 gick hon bort.

2019 gjorde jag själv Kalmar Ironman och under löpningen (fyra varv) sprang jag förbi en kvinna som hade en tröja med texten "Lev för fan" på ryggen. Jag var trött och uppenbarligen fungerade inte synapserna så fort för det tog ett tag innan jag hann reflektera över vad det var jag hade sett. Var det möjligen Camilla? Tanken att stanna slog mig. Ville säga några ord men det blev tyvärr inte så. Det var ju tävling... 

Om det var Camilla eller inte kommer jag aldrig att få veta men de senaste veckorna har jag vid ett antal tillfällen kommit att tänka på henne och hennes öde. Hur hon trots obotlig cancer och ett tidvis psykiskt och fysiskt hemskt lidande ändå vägrade ge upp. Hon ville leva och tänkte göra så i möjligaste mån den tid hon hade kvar. 

Anledning till att jag på senare tid har tänkt på henne är Corona pandemin och hur mångas oro och rädsla fullständigt tar över. 

Jag gör mängder med medvetna val för att må så bra som möjligt. Både för stunden och framtiden. Likväl finns inga garantier. Jag kan bli överkörd imorgon eller råka ut för något annat hemskt dagen därpå. Men hur stor är risken? Och om jag nu ska utgå ifrån risker så måste jag väl flytta hemifrån. För visst är det hemma de flesta olyckor sker....? Frågan är vart jag flyttar då?

Var försiktig, smart och ansvarsfull men det är fullständigt orimligt att bygga upp en oro och rädsla som får oss att sluta leva. Det blir som att sätta sig själv i ett mentalt fängelse som du med lite mer oro och rädsla gör mer och mer rymningssäkert.

Nej. "Lev för fan".

Ett härligt kvitto

Härom dagen kom jag hem från jobbet och hittade den här lappen på köksbordet. Förtroendet för att pappa ska ha koll på sin mobil är inte jättehögt...

Tidigare samma dag har jag pratat skärmtid med mina elever. De har bland annat fått kolla sitt veckosnitt (5,5 timmar per dag!!) och diskuterat vad de har för eventuella skärmregler hemma. Regelverket hemma kring skärmarna är i princip obefintliga för mina elever och jag kan inte annat än bli lite sorgsen. En del av mig förstår inte. Varför agerar inte föräldrar? Varför får deras barn konsumera hejvilt? 

Hursomhelst kände jag mig nödd och tvungen att dela med mig av några av mina egna skärmregler. Ett av dem är just att jag skärmmässigt vill vara en förebild för mina barn. Det innebär att jag inte vill att de ska förknippa mig med gamnacke ner i mobilen. Deras uppmärksamhet ska inte få konkurreras ut av en mobil. Till exempel svarar jag inte alltid på samtal och får jag ett meddelande måste det inte kollas med en gång. Här och nu är viktigast. Min uppmärksamhet ska inte få kidnappas.

Min pojks lapp gjorde mig oerhört varm och glad. Han VET hur pappa är och pappa mår oerhört bra av att veta att budskapet gått fram. 

Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole

Ignatius J Reilly bor hemma hos sin mamma och gör så lite som möjligt. Samtidigt är han inte sen att kritisera och förolämpa allt och alla som hamnar i hans väg. Han tvingas ta ett arbete och sticker ut genom sitt sätt att vara och sin alldeles egna världsuppfattning som garanterat inte är som alla andras. Hans upptåg leder onekligen till konsekvenser och tids nog dras snaran åt från alla möjliga håll samtidigt.

Det här är tveklöst en av de märkligaste böcker jag någonsin läst. Det finns inte en normal karaktär i hela boken. Den ena tokigare än den andra varav Ignatius tveklöst är värst. Hans världsuppfattning är sanslös, han beter sig som en galning samtidigt som hans språk är av högsta akademiska art. Orimligt hur någon kan vara så vältalig och samtidig så fullständigt urblåst i sitt sätt att bete sig. 

Boken och dess författare har en väldigt speciell historia. Den har fått Pulitzerpriset och anses vara ett komiskt mästerverk. Jag kan inte påstå att jag tycker att den vare sig är rolig eller bra. Mest bara besynnerligt märklig men ändå en bok som kommer finnas kvar i medvetandet länge. För den är onekligen originell och på sitt alldeles egna sätt underhållande. Jag var kluven i om jag skulle läsa slut den eller inte men nyfikenheten för vart den här konstiga historien skulle ta vägen var helt enkelt för stor. 

Boken är som sagt som ingen annan och därför läsvärd. Oj, vad märklig den är.