Frejas dotter Idun bryter med sitt folk och väljer att gifta sig med Brage från asarna. Samtidigt är nöden stor då folken har drabbats av svartpesten. Prästinnan Freja får flera slag att utkämpa både för att rädda sitt folk men även för att behålla sin status.
Besvikelse. Jag tyckte verkligen att första boken, Freja, var både bra och upplyftande men den här faller platt. Inte speciellt spännande. Intrigerna fångar inte heller och symbiosen mellan mytologin och "vanligt folk" blir inte heller bra.
Jag läste trots allt ut boken så den är läsbar men kommer inte alls upp i samma nivå som första boken. Det bästa är nästan efterordet där Hildebrant berättar lite om vad i arkeologin hon har utgått ifrån vid skrivandet av boken.
Det blir ingen tredje bok för min del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar