Slavomir Rawicz döms på obefintliga grunder till 25 års straffarbete i ett sibiriskt fångläger. Boken är uppdelad i fyra delar. Den första berör fångenskapen och tortyren inför rättegången där han ska tvingas att erkänna spioneri. Därefter är det färden till lägret och lägervistelsen. Andra halvan av boken handlar helt och hållet om flykten från lägret.
Boken är intressant rakt igenom. En hel del går att känna igen från liknande böcker som berör hur grymma vi människor kan vara mot varandra. På så sätt är det kanske inget som tillför. Det som är lite speciellt med just den här boken är egentligen två saker. Först och främst är det ingen roman i den mening att man får följa olika karaktärer och känslor. Det är mer som en biografi. Därför saknar den spänningsmomentet och den puls som en bok kan skapa när man engagerar sig emotionellt. På sätt och vis ganska skönt. Det ger mig en känsla av äkthet eftersom Slavomir inte gärna kunde veta något om när flykten upptäcktes eller om de blev jagade, hur länge mm.
Det andra är den ändlösa vandringen, slitet och kampen för att ta sig framåt och överleva. Allt ifrån öken och värme till berg och kyla. Jakten efter mat och vatten. Vilka påfrestningar människokroppen klarar av. Vänligheten från de människor de stöter på.
Boken slutar med att de i gruppen som överlevde skiljs åt. Nyfikenheten och undran uppkommer genast. Hur gick det sen?
Ett bra betyg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar