Midsommarafton! Jag har semester! Jag kan lägga in ett träningspass i princip när jag vill!
Oftast passar det familjelivet bäst att ge sig ut på morgonen. Vi har vår lilla rutin. Pappa kliver upp. Smyger (tror jag i alla fall) och brygger mitt kaffe. Efter en stund, små tassande steg. Kan bara vara den lille. En titt på klockan, en titt på mig och sen det där underbara leendet tätt följt av morgonpinket som även det följ av ett härligt leende om det rinner länge nog. Mamman ligger fortsatt däckad eller åtminstone halvslumrandes. Den äldste, nergrottad och förlorad i Harry Potter.
Jag hoppar på cykeln. Lämnar familjen och idag även ödmjukheten och noggrannheten hemma. Känner mig genuint lycklig med farten i ryggen och vinden i ansiktet. Väl framme vid Kåhög hoppar jag av cykeln och ger mig i kast med orienteringen. Smack, smack, smack. De tre första kontrollerna är i hamn. Fyran ser även den enkel ut. En större grusväg, in vänster i terrängen ca 100 meter efter kraftledningen och där ska den vara. Smack! Eller inte. Vilse? Hur F A N är det möjligt. Terrängen är visserligen kompakt men när jag efter ett tag inte ens hittar tillbaka till grusvägen börjar jag undra vad det är jag sysslar med. Efter cirka en halvtimma hittar jag den äntligen. Det vill säga grusvägen :) En sådan lycka! Kort därpå även kontrollen. Ännu lyckligare men även lite svinarg på mig själv eftersom jag inser att jag slarvar. En kontroll kvar...
Ger mig iväg på grusvägen igen, något mer ödmjuk. Slarvar givetvis igen och slafsar runt i gyttjan ett bra tag innan jag hittar rätt.
På cykeln hem funderar jag som vanligt. Lycklig över att ha klarat av dagens uppgift. Grinig över..., ja, vad då? Över att det var jag själv som gjorde dagens uppdrag/hinder svårare än nödvändigt. Men jag klarade det ju och det är det som är det viktiga. Det är det jag mår bra av.
Ständigt dessa lärdomar. En annan är att jag tidigare har valt att använda en sådan här till kartan.
Men inte idag.
Varför inte det?
Ingen aningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar